”Flera av EU:s handelsavtal riskerar att bli skadliga för rättvisa och miljö. Syftet med handelsavtal som TTIP, CETA och EU-Mercosur är att undanröja hinder för handeln. Tyvärr kommer detta ofta i konflikt med andra regler till skydd för miljö och människor.
EU-kommissionen arbetar för en global domstol, MIC, där företag skall kunna stämma stater utanför nationella domstolar när ny lagstiftning anses hota värdet av deras investeringar. Investeringsskyddsmekanismer som ISDS finns redan i flera handelsavtal och har redan använts som ett verktyg för att underminera ny miljö- och klimatlagstiftning. Sverige hotades till exempel med en stämning på 17 miljarder kronor enligt Energistadgeavtalet för att vi förbjudit uranbrytning. Liknande risker finns om CETA-avtalet mellan EU och Kanada ratificeras i alla länder och avtalets investeringsskydd träder i kraft.
Under min tid i EU-parlamentet följde jag förhandlingarna om dessa avtal noga, och spred kunskap om dem, bland annat genom www.handelsgranskaren.se. EU behöver en ny handelspolitik som med avtal som gynnar miljö, rättvisa och mänskliga rättigheter.”
Max Andersson
***
Mer information:
Det här är min samlingssida om handelspolitik.
Här finns alla mina texter om handelsavtal.
Vill du läsa vad jag skrivit om ett särskilt ämne, som till exempel ISDS eller CETA-avtalet, så kan du klicka på etiketterna längst ner på sidan.
En handelspolitik för framtiden
I Sverige utgår de flesta politiker från en starkt förenklad bild av handelspolitik där man antar att frihandel alltid är av godo, och att allting som någon väljer att beskriva som frihandel därför måste vara bra. Så är förstås inte fallet. De som förespråkar avtal om investeringsskyddsmekanismer och så kallat regulativt samarbete framställer det ofta som att det handlar om frihandel. Men faktum är ju att det är något helt annat. Sådana avtal har stora demokratiska nackdelar, och forskning har visat att de har mycket liten effekt på ekonomin. De ger visserligen fördelar åt transnationella storföretag, men argumenten för avtalen är så svaga att förespråkarna behöver renommésnylta på frihandeln.
Den moderna världen är komplicerad. Ricardos teori om komparativa fördelar från 1817 som ligger till grund för frihandelsdogmen, är ett bra argument för att sänkta tullar kan ge högre produktion. Men den säger inget om hur värdet fördelas, eller om hur fattiga länder ska kunna utvecklas och industrialiseras. Faktum är att många länder har lyckats utveckla sig genom att skydda nya industrier till dess de blivit konkurrenskraftiga. Gamla teorier säger av naturliga skäl inte heller något om klimatkrisen. Ekonomiska dogmer och handelsavtal som sätter produktionsmaximering och investeringsskydd framför klimatet är en del av problemet. Den stora frågan idag är inte hur vi ska kunna producera så mycket som möjligt. Utan hur vi ska kunna få ner utsläppen snabbt, och skapa en värld där alla människor har anständiga levnadsvillkor. Vi behöver en ny handelspolitik som inte förvärrar problemen, utan är del av lösningen.
Publikationer på temat:
Här är rapporter om handelspolitik jag tog fram när jag var EU-parlamentariker.
Frihandel – till vilket pris?, 2015
EU och gruvorna – hot eller möjlighet för miljön, 2017, av Charles Berkow. Rapporten innehåller en rejäl analys av CETA-avtalets konsekvenser när det gäller gruvpolitiken.
