EU och Sverige, samt USA, bromsar FN-förhandlingarna kring ett bindande avtal som tvingar storföretag att respektera mänskliga rättigheter. Sverige bör ta ställning mot de som bygger sina vinster på global rovdrift, skriver jag i Omvärlden.
Globala företag behöver ta ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter, även när de begås av deras underleverantörer. Nu är det dags för Sverige och EU att sluta bromsa förhandlingarna i FN om ett bindande avtal mot global rovdrift, skriver jag i Forum för utvecklingsfrågor.
Nu kommer oroande signaler om att TTIP-förhandlingarna kan vara på väg att återuppas, men denna gång med Donald Trump. Jag skriver i Supermiljöbloggen.
”Flera av de handelsavtal som EU försöker få igenom riskerar att bli skadliga för rättvisa och miljö. Syftet med handelsavtal som TTIP, CETA och EU-Mercosur är att undanröja hinder för handeln. Tyvärr kommer detta ofta i konflikt med andra regler till skydd för miljö och människor.
EU-kommissionen arbetar för en global domstol, MIC, där företag skall kunna stämma stater utanför nationella domstolar när ny lagstiftning anses hota värdet av deras investeringar. Investeringsskyddsmekanismer som ISDS finns redan i flera handelsavtal och har redan använts som ett verktyg för att underminera ny miljö- och klimatlagstiftning. Sverige hotades till exempel med en stämning på 17 miljarder kronor enligt Energistadgeavtalet för att vi förbjudit uranbrytning. Liknande risker finns om CETA-avtalet mellan EU och Kanada ratificeras i alla länder och avtalets investeringsskydd träder i kraft.
Under min tid i EU-parlamentet följde jag förhandlingarna om dessa avtal noga, och spred kunskap om dem, bland annat genom www.handelsgranskaren.se. EU behöver en ny handelspolitik som med avtal som gynnar miljö, rättvisa och mänskliga rättigheter.”
Max Andersson