Max Andersson

Toblerone, Matterhorn och nationell suveränitet

Berget Matterhorn till vänster, en öppnad Toblerone till höger.

Den välkända chokladen Toblerone behöver inom kort göra om sin förpackning i hela världen för att inte bryta mot schweizisk lag. Det här är en intressant berättelse om både immaterialrätt och nationell suveränitet. Det vill säga: kattmynta för denna blogg!

Det finns de som påstår att nationalstaterna inte kan reglera de transnationella storföretagen längre. Det stämmer inte. Visst, det är svårare att ställa krav på fabriker och beskatta vinsterna nu när företag kan flytta produktionen till ett annat land, men staterna har också frivilligt avhänt sig en del möjligheter att reglera företagen genom internationella avtal, som EU-medlemskapet och ISDS-avtal. Till viss del handlar det också om brist på fantasi.

Stater kan fortfarande ställa rejäla krav på företag när det är svårt för företagen att smita undan. Transnationella företag som vill verka i EU kommer till exempel snart att behöva berätta offentligt om hur mycket de betalar i skatt i vissa länder utanför EU. Det är en bra lag som jag jobbade för i EU-parlamentet. Ett annat bra exempel är kemikaliepolitiken, där det är lätt att ställa krav på vad som tillåts i de varor som säljs i ett land. Om företagen inte vill tappa marknadsandelar behöver de helt enkelt rätta sig efter lagen. Det är det som är grunden för EU:s kemikaliepolitik REACH, men principen fungerar också för självständiga länder. Till och med USA:s delstater har den rätten, och delstater som New York och Kalifornien använder den flitigt. Eftersom företag varken vill hålla sig med dubbla produktionskedjor och riskera att bryta mot de lagarna så är det i praktiken de stora progressiva delstaterna som sätter normen för den amerikanska kemikaliepolitiken.

Schweiz är ett land med gott rykte, och landets varor är kända för sin höga kvalité. Det innebär att många människor är beredda att betala ett avsevärt högre pris för vissa saker som är tillverkade i Schweiz. För att skydda det schweiziska varumärket har landet på senare år stiftat lagar om ”schweiziskhet” som kräver att produkter som marknadsförs som schweiziska också ska tillverkas i Schweiz och i normalfallet bestå till minst 80 % av schweiziska råvaror. Den lag som omfattar choklad trädde i kraft 2017. Av uppenbara skäl kräver den inte att kakaon odlas i Alperna, men å andra sidan så kräver den att mjölken till 100 % schweizisk. Det handlar alltså inte bara om att skydda varumärket, utan vi ser också uppenbara spår av protektionism här.

Lagen kombinerar varumärkesrätt och så kallade geografiska indikationer. Jag kan inte tänka mig att den hade varit tillåten om Schweiz varit medlem i EU.

Chokladen Toblerone kommer ursprungligen från Schweiz, och har sedan 1970 nationalsymbolen berget Matterhorn på förpackningen. Ibland sägs också att den berömda trekanten är avsedd att likna berget, men det kan vara en efterhandskonstruktion. Det transnationella företag som äger Toblerone kommer dock inom kort flytta produktionen till en billigare fabrik i Slovakien, och då behöver de göra om förpackningen.

Men lagen om schweiziskhet gäller ju enbart i Schweiz. Varför ändrar de förpackningen i resten av världen? Till att börja med så handlar det säkert om att företaget vill slippa dålig PR. Men de är rimligen också oroliga över risken att choklad som är avsedd för den tyska eller österrikiska marknaden skulle levereras till Schweiz av misstag. Den som bryter mot lagen riskerar inte bara böter, utan också upp till 5 år i fängelse. Man muckar inte med det schweiziska varumärket!

Det är här är inte en ren solskenshistoria om hur ett litet land kan stå emot globaliseringen. Produktionen av Toblerone kommer ju trots allt flyttas till ett billigare land. Men det visar att nationalstater fortfarande har makt att påverka transnationella företag genom nationell lagstiftning som får effekter i hela världen. Storföretagen är inte så mäktiga som vissa tror!

*


Bild: Photo: chil, on Camptocamp.orgDerivative work:Zacharie Grossen, CC BY-SA 3.0, och Ashley Pomeroy, CC BY 3.0. Båda via Wikimedia Commons