Morgan Johansson och Bo Bernhardsson har en oerhört intressant artikel på DN-debatt, där de föreslår att socialdemokraterna ska stoppa Lissabonfördraget i riksdagen till dess det är omförhandlat så att Vaxholmsfrågan är löst.

Det här är inte bara ett utslag av besvikelse över domen i Vaxholmsfallet. Artikeln genomsyras också av en genomtänkt EU-kritisk analys, och ett erkännande av att den socialdemokratiska ja-sida som författarna tillhör inte förstod EG-domstolens betydelse och vad det egentligen var de röstade ja till.

Artikeln är värd att läsas i sin helhet, men här är några höjdpunkter:

”ingen tycks vilja ifrågasätta det verkligt principiella i detta: när gavs EG-domstolen mandat att döma över svenska konfliktregler? När blev EG-domstolen en överordnad Arbetsdomstol? Och ska den verkligen vara det?”

”Problemet är att EG-domstolen har en tendens till att oavbrutet utvidga sitt mandat, och lägga större och större områden under sig.”

”Nu använder den svenska regeringen risken för att dras inför EG-domstolen som argument för att slå sönder presstödet och avskaffa den sociala bostadspolitiken. Det är visserligen långt ifrån säkert att det blir så – regeringen använder här sannolikt EU som svepskäl för politikförändringar som man egentligen själv vill se – men om det skulle hända, blir det ytterligare områden som läggs under EG-domstolens domvärjo.

Vaxholmsfallet är ett solklart exempel på ett område – konflikträtten – där EG-domstolen lagt sig i på ett sätt som nog ingen på den socialdemokratiska ja-sidan hade väntat sig.”