I förra veckan röstade EU-parlamentets rättsliga utskott om utstationeringsdirektivet. Vi vann flera viktiga framgångar. I dag är utstationerade arbetstagares rättigheter inte tillräckligt starka och de behöver förbättras.

Den grundläggande principen om lika lön för lika arbete gäller inte och utstationerade arbetare har ofta en otrygg anställning med otydliga villkor.

Den gångna veckans omröstning i utskottet tyder på att det finns stöd för viktiga reformer, exempelvis att direktivets nuvarande skrivningar om lägstanivåer för löner ska omformuleras till att i stället omfatta lön och andra ersättningar.

Dessa reformer kommer, om de godkänns av hela parlamentet i plenum, att ge bättre skydd för arbetstagares rättigheter, ge ökad transparens och rättssäkerhet samt säkerställa rättvisa villkor mellan värdlandets företag och företag som sänder ut arbetstagare samtidigt som de garanterar full respekt för EU-ländernas löneförhandlingssystem.

Just nu pågår en reform av utstationeringsdirektivet där EU-kommissionen har lagt ett förslag som går i rätt riktning. En majoritet av det rättsliga utskottet i parlamentet har röstat för att vidga den rättsliga grunden för utstationeringsdirektivet så att den även ska omfatta arbetstagares arbetsvillkor, hälsa, säkerhet och arbetsmiljö.

Den lagstiftning som har gällt hittills har innehållit för många kryphål, och mest av allt handlat om den fria rörligheten. Eftersom utstationerade arbetare har enbart haft en miniminivå av rättigheter i värdlandet, så har vi sett stora löneskillnader mellan utstationerade och inhemsk arbetskraft. Nuvarande direktiv har dessutom slagit undan benen på facken, som inte kunnat vidta stridsåtgärder utan att riskera att dras inför EU-domstolen.

Den översyn som nu sker är tänkt att förhindra utnyttjande av arbetskraft i EU, och att ta itu med orättvis konkurrens. Konkurrens mellan företag ska bygga på kompetens, inte dåliga arbetsförhållanden. Bara mellan år 2010 och år 2014 ökade antalet utstationerade i EU med nästan 45 procent. När allt fler människor är utstationerade behöver vi se till att våra trygghetssystem är anpassade efter olika arbetsformer. Utstationering ska vara ett sätt att underlätta den fria rörligheten samtidigt som arbetstagares rättigheter respekteras.

Tyvärr är detta något som den konservativa partigruppen i EU-parlamentet (där M och KD ingår), motsätter sig. De motsätter sig till och med skrivningar om att motverka falska utstationeringar, och vill i stället ha garantier för företag och länder att slippa ansvar om de skulle bryta mot reglerna.

Med globalisering, digitalisering och en snabbt ökande automatisering av arbetsmarknaden behöver vi hitta sätt att anpassa oss till en föränderlig värld, med fortsatt starkt skydd för arbetstagare. Det krävs aktiva fack och en aktiv arbetsmarknadspolitik för att säkra fortsatt försörjning för människor, och att framtidens arbeten håller hög kvalitet och sker med respekt för både arbetstagare, arbetsgivare, och miljön de verkar i.

Den fria rörligheten på EU:s arbetsmarknad ger människor nya möjligheter och den innebär stora fördelar. Men för att den ska kunna upprätthållas och ha ett starkt stöd så behöver vi se till att motverka missbruk och se till att den inte leder till att människors sociala rättigheter undergrävs. Det är också viktigt att den nya lagstiftningen tar hänsyn till den för många européer exotiska nordiska modellen med kollektivavtal och starka fackföreningar.

Det är den sortens förändringar jag arbetar för. EU behöver mer transparens, tydliga ramverk, och politisk vilja att faktiskt stoppa kriminellt utnyttjande av arbetskraft och exploatering av gränsöverskridande anställningar. Efter veckans omröstning har jag gott hopp om att EU-parlamentet kommer att ställa sig bakom den här linjen.

Max Andersson, EU-parlamentariker (MP)