Jag och Bodil Valero skriver i SvD om de autonoma vapen som nu utvecklas, och varför vi behöver ett internationellt förbud.
MP: Sverige bör verka för förbud mot ”killer robots”

Människorättsorganisationer och fredsforskare har länge kritiserat drönarbombningarna, inte bara för dess utomrättsliga karaktär, utan också för den mycket höga andelen civila offer, som också anses kunna spä på rekryteringen av nya terrorister. Trots detta har världssamfundet varit extremt passivt vad gäller att reglera drönarbombningarna och lagstiftningen ligger hopplöst efter.

Trots att läckor visat att så många som 9 av 10 av de som dödats av amerikanska drönarattacker har varit civila offer, finns det fortfarande i grunden inga nya internationella lagar eller konventioner för att stoppa drönarbombningarna. I EU-parlamentet diskuteras huruvida EU bör anta ett gemensamt regelverk kring användandet av militära drönare. Men frågan är om inte sådana initiativ kommer att vara daterade när de väl är på plats. Den tekniska utvecklingen går allt fortare och en nyare och potentiellt farligare teknologi är redan på väg. Det handlar om autonoma vapensystem (i folkmun så kallade ”killer robots”), alltså vapensystem som kan ta egna beslut om vem, vad och när de ska attackera.

Teknologins grunder är redan här i form av självkörande bilar och andra produkter med civila ändamål. Smarta system med artificiell intelligens (AI) finns överallt i samhället. Allt från röststyrning i hemmet och våra mobiler till affärssystem som själv gör beställningar när en produkt är slut på lager. Man kan tänka sig många bra användningsområden för AI, men när teknologin används i vapensystem där besluten avgörs av komplexa algoritmer i en hastighet som vi människor inte hinner uppfatta, då är riskerna genast mycket större. Små misstag kan snabbt bli väldigt stora.

Hur hanterar en robot en potentiell gränskonflikt, hur undviks våldsspiraler och hur skiljer den soldater från civila? Och vad händer om vapnen hamnar i fel händer? Det är berättigade frågor som världssamfundet behöver svar på.

Drönare har redan förändrat modern krigsföring, genom att delvis flytta beslut om liv och död från slagfältet till operatörer med joysticks på andra sidan jordklotet. Autonoma vapensystem skulle flytta ansvaret ännu längre från människan genom att besluten tas av teknologin själv – det skulle innebära det största militärteknologiska steget sedan kärnvapen uppfanns. I takt med att skadan från landminor, klustervapen och kemiska vapen blev uppenbar för världssamfundet förbjöds de internationellt genom 1980 års FN-konvention om vissa konventionella vapen, den så kallade CCW-konventionen. Med autonoma vapen har världen inte råd att vänta på att katastrofen inträffar innan man agerar. Det senaste FN-exemplet med att försöka förbjuda kärnvapen visar oss dessutom hur svårt det kan vara att stoppa en kraftfull teknologi när den redan fått spridning.

Att stoppa autonoma vapen innan de utvecklas till att bli mer avancerade och vanliga lär bli en av fredsrörelsens största uppgifter. När nya läkemedel eller bekämpningsmedel lanseras använder samhället den så kallade försiktighetsprincipen – en grön idé om att man bör se till att saker är säkra innan de släpps fria på marknaden. Men för vissa teknologier som är så farliga till sin natur, räcker inte det.

USA och Storbritannien är de länder som kommit längst med utvecklingen av autonoma vapen men samtidigt motverkar de ett internationellt förbud. Vi menar att Sverige och EU bör göra sällskap med fredsforskare och andra länder och trycka på i säkerhetsrådet för att stödja den pågående processen i FN för ett internationellt förbud för autonoma vapensystem genom CCW-konventionen. I kampen för fred finns ingen tid att förlora.

Bodil Valero

EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna

Max Andersson

EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna