EU:s system för handel med utsläppsrätter, ETS, har enligt många bedömmare varit en ganska rejäl flopp under sin första period. Om man vill köpa en utsläppsrätt för år 2007 idag så är priset på den öppna marknaden någonstans i närheten av det löjeväckande 3 kronor per ton!
Optimister hävdar att fiaskot under den första perioden är så pinsamt att EU verkligen måste anstränga sig för att få systemet att fungera inför nästa period. Det är möjligt att optimisterna har rätt.
Men Världsnaturfonden släppte igår rapporten ”Emission Impossible” som visar att nio undersökta EU-länder kan klara sig undan kraven på utsläppsminskningar genom att köpa in billiga utsläppsrättigheter från tredje världen via det hårt kritiserade CDM-systemet. Rapporten uppskattar att länderna kan klara 88-100% av de sina utsläppsmål inom ETS via de projektbaserade flexibla mekanismerna.
Det är illa nog i sig. Om det stämmer betyder det att nödvändiga investeringar försenas, och att EU:s utsläpp inte minskar. Det kommer i så fall att minska trycket på USA, Kina och Indien att göra något åt sina utsläpp.
Och med tanke på att det uppskattas att 20% av alla CDM-krediter kommer från projekt som är så behäftade med fel och brister att de starkt kan ifrågasättas om de ens minskar utsläppen i tredje världen, så är det ingen bra idé att köpa sig fri från sina förpliktelser genom CDM-systemet. Som det ser ut nu leder CDM-handeln sannolikt till att utsläppen ökar.
***