Max Andersson (mp) och Pernilla Zethraeus (v) fortsätter debatten på Europaportalen i en replik till Malmström (fp), Kinberg Batra (m) och Lars Nyberg. Publicerad 29 juni 2007.
***
Människor vill påverka EU-politiken
Vi drar helt andra slutsatser än EU-minister Cecilia Malmström gör här på portalen den (27/6). Förändringarna av det så kallade reformfördraget är kosmetiska i förhållande till det konstitutionella fördrag som underkändes av folken i Holland och Frankrike 2005. Sveriges och Tysklands ambition var ju att ändra så lite som möjligt i det gamla konstitutionsförslaget.
Fler beslut kommer att tas med majoritetsbeslut i EU, vilket minskar mellanstatligheten. Militarismen drivs på genom tydliga ambitioner att upprusta militärt och närma sig NATO. Den inre marknadens överhöghet sitter i orubbat bo.
Ute Europa är det många övertygade EU-anhängare som inser att den nya grundlagen innebär så stora förändringar att det måste legitimeras med en folkomröstning. Senast gick EU-kommissionens före detta ordförande Jaques Delors ut och förespråkade folkomröstning i Frankrike.
Ett slag i luften
Cecilia Malmströms (fp) påstående om att riksdagen får mer makt genom subsidiaritetskontrollen är en kraftig överdrift. Om hälften av medlemsländernas parlament röstar mot ett förslag så måste kommissionen motivera sitt förslag innan det blir omröstning i ministerrådet och parlamentet, där förslaget faller om 55 procent är emot. Men om motståndet är så starkt skulle en EU-lag , redan idag, ändå inte gå igenom. Den här reformen är ett slag i luften.
Polen lyckades skjuta fram det datum då de nya röstningsreglerna träder i kraft. Men de fick inte stöd för sitt förslag att de mindre länderna ska få större inflytande. Kommissionen lär ha hotat Polen med indraget jordbruksstöd. Det är en metod som vi känner igen från tidigare fördragsstrider.
Moderaten Anna Kinberg Batra (m) hävdar den (26/6) på denna sida att en majoritet (18 länder) redan hade sagt ja till det konstitutionella fördraget. Av det kan man lätt dra slutsatsen att hon tycker att fördragsändringar borde beslutas genom majoritetsbeslut, alltså en övergång till överstatlighet även på detta område, något som vi skarpt motsätter oss.
Parlamenten lämnades utanför
Dessutom lyckas hon med konststycket att beskriva fördragsprocessen som öppen, demokratisk och parlamentariskt förankrad. En beskrivning som nog få håller med om. De förhandlande länderna har till varje pris försökt undvika folkomröstningar. Det gavs aldrig tillfälle för de nationella parlamenten att få säga sitt.
När Sveriges riksdag som enda parlament diskuterade och beslutade om frågan fanns inget beslutsförslag till EU-toppmötet att ta ställning till, men förhandlingarna var redan långt gångna. Varken parlamenten eller befolkningarna hade någon plats i processen.
Människor vill påverka
Varför tycks så många vilja folkomrösta om fördraget? Ett flertal undersökningar visar ju att en majoritet i de stora länderna, plus Sverige och Danmark, vill ha en folkomröstning. Svaret är enkelt. Människor vill påverka EU-politikens inriktning. EU-frågorna undandras folken i de allmänna valen. Det var tyst kring EU-konstitutionen i valrörelsen. Alliansens och socialdemokraternas valstrateger såg inte EU som någon valvinnare. Riksdag och regering har inte fått väljarnas mandat att fatta beslut om EU:s konstitutionella fördrag. Om vi ska få en bred, folklig debatt om EU är en folkomröstning den bästa metoden.
EU-armé i framtiden
LO-utredaren Lars Nyberg gör stor sak om rättighetsstadgan. Jonas Sjöstedt visar i sin artikel på Europaportalen (27/6) att hans argumentation inte håller. Vi är däremot oroade över Lars Nyberg sätt att vifta undan kritiken mot EU:s militarisering med påståendet att ”det aldrig varit fråga om att ge EU mer makt.” Fördraget innehåller ett principbeslut om att det ska upprättas en EU-armé någon gång i framtiden, och fördraget ger också de länder som vill gå före med upprättandet av en EU-armé möjlighet att göra det. Lars Nyberg blundar för problemen därför att han inte vill se.
Redan innan förslaget till konstitutionellt fördrag presenterades har missnöjet med unionens maktkoncentration vuxit lavinartat i land efter land. Den förre tyske presidenten Roman Herzog har ifrågasatt om Tyskland längre kan kalla sig för en parlamentarisk demokrati (Welt am Sonntag, 14/1, 2007) då mer än 80 procent av de lagar som införs i Tyskland kommer från EU.
En diskussion om EU
Vi behöver nu en diskussion om EU ska vara en civil organisation eller en militär krigsmakt; om varor, tjänster och kapital ska ges företräde framför sociala och miljömässiga behov; hur klyftan mellan EU:s medborgare och dess ledare skall kunna minska och besluten inom EU demokratiseras.
En sådan diskussion inryms mycket väl i en folkomröstning om ja eller nej till reformfördraget. 69 procent av LO-medlemmarna vill ha en folkomröstning, liksom 41 procent av de borgerliga väljarna och 56 procent av hela befolkningen. Så låt folket bestämma! Sveriges regering borde omgående ge besked om att en folkomröstning skall utlysas.
Pernilla Zethraeus, riksdagsledamot (v)
Max Andersson, riksdagsledamot (mp)