Igår morse kom det fram en helt främmande person och skakade hand med mig medan vi väntade på spårvagnen i Bergsjön. Han var väldigt trevlig och hade sett mig hålla tal på manifestationen för de sudanesiska flyktingarna i måndags. Jag är inte van vid sånt här.
Några timmar senare, när jag fått i mig mitt morgonkaffe och vaknat till, insåg jag vem det måste ha varit. Närmare bestämt en av Göteborgs mest aktiva flyktingaktivister, som jag visserligen aldrig träffat, men ändå fått dussintals mejl från på en sändlista. Och tydligen bor vi vid samma hållplats.
Sådana här saker händer nog aldrig i Stockholm.
Det händer varje dag Max. Varje dag.