Det är verkligen inte ofta jag håller med om något på SvD:s ledarsida, men Claes Arvidsson skriver ju riktigt vettigt och klarsynt om den nya EU-grundlagen.

Med allvarliga miner kommer stats- och regeringscheferna i de 27 medlemsländerna att upprepa formeln att EU krisar om reformfördraget inte antas. Kort sagt, att det är framtidsavgörande. Samtidigt kommer det glada budskapet kolporteras ut att reformen inte ändrar den grund- läggande relationen mellan EU och medlemsstaterna

Och det kan man ju säga. Effektivitetsargumentet låter bra. Fast det stämmer förstås inte. Ett utvidgat EU har visat sig kunna leva rätt hyggligt med det katastrofala Nicefördraget–och inget säger att EU blir handlingsförlamad om fördraget går på pumpen igen. Personligen vill jag inte ha någon folkomröstning, men jag skulle välkomna en smula större ärlighet om fördragets politiska tyngd. Det jag däremot verkligen skulle vilja ha är ett helt annat fördrag.

Jag misstänker att Claes Arvidsson och jag inte riktigt vill ha samma förändringar, men det är trevligt att det finns ledarsidor som tänker själva och tar EU-frågorna på allvar.