Jag och Karl Palmås är både miljöpartister från Göteborg, kandiderar till EU-parlamentet, och har minst sagt olika ingångar till EU-frågan. Jag är tydligt EU-kritisk och han är i grund och botten EU-positiv. Men vi har ändå kunnat skriva ihop oss om en gemensam krisanalys och reformförslag för att göra EU mer demokratiskt.
Det här är den artikel som varit roligast att skriva den här valrörelsen, och den är publicerad idag på Dagens Arena.
***
Det är ett krisande EU som går till val nu till helgen. Nere på kontinenten är detta val främst en fråga om den ekonomisk-sociala kris som jämförts med 1930-talets. Samtidigt har vår tids sociala oro orsaker som gör det mer lämpligt att jämföra med avsevärt äldre kriser. Mat- och resursproblematiken har återigen fått genomslag i plånboken hos skuldsatta medborgare. Som den gröne EU-parlamentarikern och ekonomen Alain Lipietz har uttryckt saken: Detta är den första gången sedan 1848 som en dålig skörd bidragit till social turbulens i det rika Europa.
Vid sidan av denna ekonomisk-ekologiska kris genomgår Europa även en demokratisk kris. Mycket har redan skrivits om hur bruna rörelser, i skuggan av den ekonomisk-sociala oron, väntas ta större plats i EU-parlamentet. Samtidigt finns det inneboende demokratiska brister i EU-institutionerna som sådana – och Europas nya populister är ofta snabba med att framhäva detta demokratiska underskott. Här märks en historiens ironi: Unionen byggdes utifrån en fransk-inspirerad, toppstyrd förvaltningsmodell som skulle motverka att nationalistisk populism skulle kunna återta makten i Europa. Idag ser vi hur denna förvaltningsmodell kommit att tjäna de krafter den var satt att stävja.
Vi närmar oss frågan om demokratisk reform från olika håll. Max är i grunden kritisk till EU-projektet och ser att Europatanken historiskt sett än intimt förknippad med grumliga tankar om ras, religion och kulturell överlägsenhet, vilka utgör dålig grund för att möta en global framtid. Karl förknippar samma tankar med nationalstaten, och anser att EU är vår bästa chans att skapa överstatlig demokrati – så länge vi tar chansen att demokratisera unionen.
Vi ser även olika på frågan om en europeisk identitet. Karl tror på integration nerifrån, och att Europa måste börja uppfattas som levd erfarenhet – inte som en samling institutioner i Bryssel. Ytterligare uppifrån-integration förutsätter uppkomsten av ett europeiskt demos, och en europeisk offentlighet värd namnet. Max tvivlar på om detta någonsin kommer ske, och är skeptisk till huruvida den socialt och geografiskt godtyckliga konstruktionen ”Europa” verkligen är meningsfull eller ens önskvärd.
Samtidigt är vi helt eniga om att EU måste genomgå en demokratisk reform:
· EU-parlamentet bör få rätt att ta initiativ till ny lagstiftning.
· EU:s institutioner bör införa en riktig offentlighetsprincip och meddelarfrihet.
· Ministerrådets voteringar måste göras öppna så att medborgarna kan se hur deras nationella företrädare har röstat.
· Vi vill utveckla och stärka EU:s deltagardemokratiska instrument som medborgarinitiativet, och utreda möjligheten till att avgöra frågor med EU-vida folkomröstningar.
· De nationella parlamentens roll i lagstiftningen måste också stärkas. De kan då bli den kraft som behövs för bevaka subsidiaritetsprincipen. Det är också viktigt att de utövar effektiv kontroll över sina ministrars agerande när EU stiftar lag.
Vi ser även att det bör bli lättare att ändra beslut. Idag är det svårt att få en majoritet för en ny linje om ett beslut redan accepterats av både parlamentet och i ministerrådet med kvalificerad majoritet. Ett sätt att lösa detta är att införa så kallade solnedgångsparagrafer i lagarna, vilket innebär att lagar måste förnyas eller omförhandlas efter 5 till 15 år. Detta är ett sätt att hålla EU-politiken aktuell, och att undvika att dåliga beslut cementeras.
Om EU ska få kraft att hantera dagens kriser så behöver det demokratiska reformer. Medborgarna måste kunna utkräva ansvar av makten och förändra politiken. Det är ingen svaghet, utan en styrka.
Max Andersson, plats 4 på miljöpartiets EU-lista
Karl Palmås, plats 24 på miljöpartiets EU-lista