Att fler människor lyssnar på musik än någonsin tidigare speglas in i artisternas plånböcker. Men det nuvarande EU-förslaget är inte lösningen, skriver jag i en replik i DI Digital idag.
Men det rätta svaret på musikernas trångmål – det som också kallas “värdegapet”, det vill säga att fler människor lyssnar på musik än någonsin tidigare men att detta inte speglas i artisternas bankkonton – är inte att införa obligatoriska uppladdningsfilter som riskerar att ställa till allvarlig skada på internet som vi känner det i dag.
Det finns en bättre lösning. Miljöpartiet ställer sig bakom förslaget att tvinga kommersiella plattformar som Youtube, vars affärsmodell bygger på att man laddar upp låtar och videor som kan ha ett konstnärligt värde och behöva skyddas av upphovsrätten, till att teckna avtalslicenser med skivbolagen.
Den här frågan är en del av förslaget till ny EU:s upphovsrättslagstiftning som jag jobbar med i EU-parlamentet.
Det finns en stor enighet i EU-parlamentet om att något behöver göras åt värdegapet. Båda förslagen som stod mot varandra i den senaste omröstningen vill ta itu med Youtubes dåliga avtal. Det vi är oeniga om är frågan om stora delar internet ska tvingas installera uppladdningsfilter.
Den 20 juni röstade det rättsliga utskottet, där jag är den ende svenske ledamoten, om hur den nya upphovsrättslagen ska se ut. Jag röstade emot, på grund av de problematiska förslagen om att hemsidor ska behöva köpa licenser för att länka till nyheter, och för att många internet-plattformar i praktiken kommer att behöva installera uppladdningsfilter.
Denna vecka, troligtvis torsdag den 5 juli, röstar hela parlamentet om det ska acceptera utskottets linje, eller om alla EU-parlamentariker ska få möjlighet att rösta och göra om och göra rätt senare i höst.
Uppladdningsfiltren är tänkta att söka efter och ta ned upphovsrättsskyddat material. Men ingenting säger att filtren i sig skulle hjälpa artisterna att få mer pengar från till exempel Youtube. Youtube redan har ett uppladdningsfilter, Content-ID, som kostade en halv miljard kronor att ta fram. Att en plattform har ett filter är alltså i sig ingen garant för att den betalar ut intäkter till artister, snarare tvärtom. Filtren riskerar också att bli kostsamma för många plattformar.
Google har sagt under utfrågningar i EU-parlamentet att man stödjer uppladdningsfilter. Röstar ledamöterna igenom kravet öppnas en ny marknad för Google, där de kan sälja Content-ID till alla möjliga plattformar.
Konsekvenserna av förslaget kan istället bli allvarliga för stora delar av internet. Beroende på hur förslaget utformas kan Wikipedia få problem, och det hotar utvecklingen av öppen källkod. Det kan också tvinga många plattformar som till exempel Tripadvisor och Tinder att köpa in filter, trots att deras affärsmodell inte bygger på att kränka upphovsrätten.
Uppladdningsfilter riskerar också att memer och giffar blir bortfiltrerade. Filtren kan inte se att det handlar om satir eller parodi, som i många länder är fullt giltiga undantag i upphovsrätten. Automatiska algoritmer har ingen förmåga att avgöra vad som är ett giltigt bruk av undantag, utan för det behöver man en människa, och i tveksamma fall en upphovsrättsjurist. Men algoritmerna kommer att filtrera bort fullt lagliga bilder, eftersom plattformarna annars riskerar att bli stämda. Det här är ett yttrandefrihetsproblem eftersom många använder memer för att föra ut ett politiskt budskap, för att till exempel driva med politiker som Donald Trump. Därför kallas förslaget om uppladdningsfilter även för “censurmaskinen”.
Jag vill att Google och andra plattformar ska tvingas ge musiker betydligt bättre avtal men inte genom en dålig lag som kastar grus i nätets maskineri. Att tvinga hemsidor till att installera uppladdningsfilter kommer att ställa till problem både för vanliga användare och de hemsidor som kan få svårt att ha råd med filter. Därför vill jag riva upp förslaget som just nu ligger på bordet och istället ge ledamöterna möjlighet att rösta igenom ett bättre förslag i höst.