Fjellner förlöjligar en allvarlig miljörisk

Christofer Fjellner låter som ett eko från 70-talets miljödebatt om hormoslyr när han i sitt debattsvar om glyfosat (23/10) skriver att:

”Till och med vatten är farligt om man dricker för mycket av det. Det är därför vi sätter gränsvärden och reglerar i vilka miljöer saker får användas. Du får bära kniv i skogen när du plockar svamp, men inte när du går på krogen en lördagskväll”.

Att vi driver ett glyfosatförbud i EU-parlamentet är inte, som Fjellner påstår, oförenligt med att Miljöpartiet sitter i Sveriges regering. Den svenska linjen för EU-politiken beslutas av vår riksdag och förhandlas sedan i Bryssel av regeringen. Det är dock vanligt att EU-parlamentariker driver det egna partiets linje i EU-parlamentet, istället för den nationella positionen. Fjellner utgör själv i många frågor ett exempel på detta. EU-parlamentets uppdrag är att besluta om lagstiftning på EU-nivå. Därför är det vår skyldighet som gröna EU-parlamentariker att jobba i Bryssel för att uppnå bästa möjliga miljöbeslut på EU-nivå.

Glyfosat är inte vatten och debatten handlar inte heller om svampknivar på krogen. Att beskriva problematiken kring glyfosat med sådana jämförelser är att förlöjliga ett mycket allvarligt problem som vi måste lösa. Är det vad Moderaterna menar med att ”skärpa upp miljöpolitiken” har vi all anledning att vara bekymrade.

För oss gröna handlar debatten om ifall vi ska ta fram alternativ som är hållbara för vår miljö och våra bönder, eller om vi ska fortsätta sprida gigantiska mängder av ett bekämpningsmedel som är mutagent, skadar växtlighet, insekter och är direkt giftigt för vattenlevande organismer. Det är inga små mängder glyfosat vi sprider. Roundup, där glyfosat är den viktigaste beståndsdelen, är världens mest använda bekämpningsmedel. Varje år säljs 700 ton enbart i Sverige.

Fjellners retorik är den samma som miljökämpar som Georg Borgström, Hans Palmstierna och Björn Gillberg bemöttes med på 70-talet när de ifrågasatte rådande forskning kring bekämpningsmedel. Då som nu hävdade företag och myndigheter att allt är ofarligt och att miljörörelsen far med osanningar. Hade vi rättat oss i leden då, hade vi fortsatt använda bekämpningsmedel som DDT, PCB och hormoslyr. Med mer oberoende forskning på bordet förbjöds dessa ämnen. Historien kommer att upprepa sig vad gäller glyfosat. Den amerikanska delstaten Kalifornien klassade i somras glyfosat som cancerogent baserat på försiktighetsprincipen.

Fjellner skriver vidare i sin artikel att vi gröna undergräver förtroendet för EU:s politiska beslutsfattande genom vår invändning mot kommissionens förslag som EU-parlamentet antog med stor majoritet. Invändningen uppmanar till ett omedelbart stopp för privat användning av glyfosat, en utfasning inom jordbruket på fem år och en beslutsprocess som bygger på publicerad forskning. Det är ett gott betyg att Fjellner tillskriver oss så mycket inflytande att vi kan påverka EU-parlamentet och hela EU:s beslutsprocess.

Men nu är vi ju inte ensamma i vår kritik mot beslutsprocessen för glyfosat, vilket Fjellner borde veta om han följer med i debatten. Flera stora medlemsstater som Frankrike och Tyskland vill ha en snabb utfasning och mer transparens. I veckan slutade därför expertgruppens möte med att kommissionen fick dra tillbaka sitt förslag. I fredags presenterades ett nytt förslag med en förlängning på fem år. Det är dock tveksamt om det kommer att gå igenom.

Politiker utsätts ofta för stora påtryckningar av multinationella företag som vill se att beslut går deras väg. Frankrikes president Emmanuel Macron har i debatten om glyfosat ifrågasatt det enorma inflytande som företag som Monsanto har på politiken. I ett tal sa han nyligen att ”vi har fått utstå alldeles för mycket påtryckningar de senaste åren från många dolda intressen och industriexpertis som inte på något sätt är vetenskaplig expertis”. Macron sa också och att han vill se ”en mer oberoende vetenskaplig bedömning av dessa miljöfrågor”.

Det är politikens uppgift att lyssna på människor och ständigt sträva efter att förbättra våra beslutsprocesser för att skapa ett samhälle där alla känner sig trygga. Därför jobbar vi för att göra EU:s beslutssystem mer transparent och mer demokratiskt. Det har gröna aktörer kämpat för sedan 70-talet och det tänker vi fortsätta med.

Slutligen undrar Skiftet i sin debattartikel (23/10) vad vi gröna i EU-parlamentet gör i frågan om glyfosat ”förutom att skriva artiklar”. Svaret på det är att vi jobbar dagligen med att påverka EU:s beslut så att de tar hänsyn till vår miljö. Ett tydligt exempel är att EU-parlamentet antog vår invändning mot kommissionens förslag. Det sände en tydlig signal, om än symbolisk, till kommissionen och medlemsstaterna om vad deras medborgare vill – att glyfosat ska förbjudas.

En giftfri vardag kräver att kartan för europeisk och svensk livsmedelsproduktion ritas om. Det kräver i sin tur att vi satsar ordentligt på att utveckla alternativ till glyfosat som är hållbara både för naturen och våra bönder.

Linnéa Engström (MP)

Max Andersson (MP)

Jakop Dalunde (MP)

Bodil Valero (MP)