Oftast, men inte alltid, framställer EU-anhängarna sitt projekt i positiv dager. EU utmålas som civilisationens höjdpunkt, och som fullkomligt oförmöget att göra något elakt – det är ju ett fredsprojekt gubevars – men när detta inte räcker till, så tar vissa EU-anhängare gärna till skrämselpropaganda. Exempelvis antyder de att EU skulle sluta handla svenska varor om vi går ur.

Det är ett löjeveckande påstående. EU handlar med oss därför att företagen i både EU och Sverige tjänar pengar på det – inte för att det sitter några politiker i Bryssel som vill vara snälla mot oss. Och Sverige hade frihandelsavtal med EU genom EFTA redan på 70-talet. Om EU skulle bojkotta oss skulle de förlora mycket pengar på det, och de skulle också få ta en helvetes fight med WTO eftersom man inte har rätt att bete sig så korkat i den moderna världen. Det är grundläggande marknadsekonomi.

Man kan ju också fråga sig varför EU-anhängarna vill vara med i en organisation om de tror att den är så ond att de skulle skada sig själva bara för att hämnas på en medlem som inte vill vara med?

Sauron i Tolkiens Midgård skulle säkert göra på det viset, men EU är faktiskt inte Mordor.

Det finns dessutom ett bra exempel på hur EU faktiskt beter sig när ett land lämnar unionen. Se bara på Grönland som lämnade EU 1985. Trots att det är mer än 20 år sedan får de fortfarande 320 miljoner om året i bidrag från EU, enligt avtal som precis förlängts och gynnar båda parter.

EU är visserligen ofta inkompetent, men det är inte irrationellt och hämndlystet. Men om de skulle behandla ett självständigt Sverige på samma sätt som Grönland och ge oss ett årligt bidrag på 6% av BNP så skulle vi väl knappast tacka nej.