Mattias Goldmann demonstrerar tyvärr både brist på insikt om hur fossillobbyisterna tillåtits urvattna klimatarbetet men även en märklig demokratisyn, skriver jag och Karin Pleijel i GP.

FN:s klimatmöte, 19/12

De företag som Mattias Goldmann från tankesmedjan Fores försvarar är inte direkt Guds bästa barn. Han blundar för att fossilindustrin lägger ned enorma summor på att aktivt underminera EU:s klimatmål. Bara under hösten har en rad avslöjanden i internationell press visat hur exempelvis näringslivsorganisationen Business Europe, med Svenskt näringsliv som medlem, aktivt verkar för att förhindra höjda och bindande klimatmål.

På plats under klimatmötet i Katowice blev det även generande uppenbart hur flera av klimattoppmötets sponsorer, exempelvis det polska olje- och naturgasföretaget PGNiG och de kolbaserade energiföretagen JSW, PGE och Tauron, behandlade mötet som en reklamplats för att grönmåla sin egen verksamhet – en iakttagelse som bekräftas av flera organisationer som granskar lobbyismen inom EU. Det torde vara uppenbart för var och en att fossillobbyisterna inte bidrar till att lösa den akuta klimatkris vi nu står inför.

Vi delar inte Goldmanns syn på att företag kan likställas med demokratiskt valda stater.

Att begränsa lobbyisternas inflytande under klimatmötet vore, enligt Goldmann, ”att begränsa yttrandefriheten”, en minst sagt slarvig användning av begreppet. Vi delar inte Goldmanns syn på att företag kan likställas med demokratiskt valda stater.

Vårt förslag är på intet sätt nytt, utan har motsvarigheter inom andra områden. Världshälsoorganisationen (WHO) tröttnade på att arbetet för att begränsa tobaksrökning inte gick framåt och infogade i sin ramkonvention från år 2003 regler om att parterna ska skydda sin folkhälsopolitik från kommersiella intressen. I princip ett blankt nej till tobaksbranschen och dess lobbyister. Först i och med denna föreskrift lyckades länder införa effektiva anti-rökningsåtgärder.

Det rimliga vore att följa WHO:s exempel och inte längre ge fossillobbyn tillträde.

Goldmann utmålar det som radikalt och odemokratiskt att kräva regler mot fossilindustrins lobbyism. Han nämner inte att EU-parlamentet, på Miljöpartiets förslag, redan har ställt sig bakom kravet om tuffare regler för att motverka intressekonflikter i FN:s klimatförhandlingar. Det rimliga vore att följa WHO:s exempel och inte längre ge fossillobbyn tillträde. Om inte det skulle fungera finns flera andra förslag som kan försvåra för fossillobbyn att hälla grus i maskineriet. Ett minimikrav är att sponsorer inte ska få skada klimatkonventionen UNFCCC:s trovärdighet. Beslut kan förhoppningsvis tas redan på UNFCCC:s möte i Bonn nästa år.

I detta sammanhang är det värt att påtala att Goldmann uppenbart misstolkar vårt budskap om att vi skulle velat sparka ut fossillobbyn under pågående möte i Katowice. Att Goldmann gör en stor sak av att hitta på saker att angripa säger tyvärr mer om honom än om oss.

Syftet med FN:s klimatmöten är att rädda mänskligheten – inte att garantera de företag som förstör vår planet att få utställarplats och reklamtid. Det är hög tid att sluta låtsas att kol- och oljebolagen är en ”konstruktiv kraft”. I stället ska vi behandla dessa företag och deras lobbyister för vad de är – ett hinder mot en direkt livsavgörande grön omställning.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

Karin Pleijel (MP)
kommunalråd Göteborg