Lotta Fogde är en av socialdemokratins mest intressanta EU-debattörer just nu. Utifrån en EU-positiv grundhållning och med stor sakkunskap från sin tid som statssekreterare levererar hon en synnerligen tung kritik.

Till skillnad från en del andra är hon inte ute för att missionera för ”EU-tanken”. Det hon vill är att försöka göra EU bättre i förhoppningen om politiska resultat. Och slutsatserna är ofta sådana att vanliga EU-kritiker kan skriva under på dem.

Den här sortens EU-debattörer är något ganska nytt här i Sverige. Om du i likhet med mig missade hennes kolumn i DN om Carl Bildts linjetal för en vecka sedan så kan jag rekommendera den.

”Erfarenheten av tolv års svenskt EU-medlemskap säger att de politiska ledarna i EU-länderna är jättebra på att besluta om ambitiösa och lovvärda målsättningar, som till exempel Lissabonbeslutet om att senast år 2010 göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomi. Men djävulen finns i detaljerna, när ambitionerna ska förverkligas, och inom EU kryllar det av smådjävlar.”

”Det är detta verkliga EU människor förhåller sig till. Till det närsynta, oeniga mastodontmaskineriet, i stället för drömmens konstruktiva och utåtblickande fredsapostel. Medan Carl Bildt framhåller att EU kan vara bra för världen, ifrågasätter vanligt folk om EU är bra för dem.”

Jag tror att Socialdemokraterna går i rätt riktning.