Goda nyheter. I onsdags förra veckan skärpte EU-parlamentet sina lobbyregler rejält!
Den kanske viktigaste framgången gäller EU-parlamentarikernas möten med lobbyister. Hittills har det ofta varit frivilligt för ledamöter att offentliggöra vilka lobbymöten de haft, men nu blir det obligatoriskt. Det finns dock ett rimligt undantag, som innebär att man inte behöver inte publicera möten med oppositionella från diktaturer som kan drabbas av repressalier. Men även sådana möten ska rapporteras till parlamentets ordförande.
En annan stor förändring är att maximistraffet för EU-parlamentariker som bryter mot parlamentets regler fördubblas. Hela 60 dagars traktamente, motsvarande 240 000:- kan dras in som straff. Det kan dessutom bli dubbelt så högt vid upprepade förseelser. Det är så mycket pengar att till och med en person som Nigel Farage skulle tänka sig för innan han bryter mot reglerna.
En annan förbättring är att de ledamöter som skriver ett betänkande ska berätta vilka lobbyister som gett dem input. De nya reglerna täpper även till en del kryphål. Bland annat skärper man reglerna kring så kallade intergrupper och inofficiella grupper av ledamöter som varit en möjlighet för lobbyorganisationer att smussla in pengar i EU-parlamentet i hemlighet.
För mig som kämpade för tuffare lobbyregler i flera år i arbetsgruppen för parlamentets arbetsordning så är det här imponerande framgångar. Det normala mönstret internationellt är att man skärper lobbyreglerna i kölvattnet på en skandal, och det är uppenbart att EU-parlamentet är rejält skakat av Qatar-skandalen. Det är också tydligt att de som kämpar för tuffare regler har gjort ett bra jobb!
När jag fick igenom år 2019 att de viktigaste lobbymötena skulle redovisas var det under extremt hårt motstånd från EPP-gruppen och förslaget klarade sig med bara fyra rösters marginal. Men nu gick betydligt tuffare regler igenom med överväldigande majoritet: 505 röster för, 93 mot och 52 som avstod. Jag tolkar det som att ledamöterna har sett hur enkelt det är att redovisa lobbymöten och inte längre är rädda för transparensen.
De nya lobbyreglerna innebär också att kontrasten mellan Sverige och EU blir ännu större. Det blir allt konstigare att Sverige fortfarande knappt har några regler om lobbytransparens. Sveriges Riksdag och kommuner ligger väldigt mycket efter. Det beror naturligtvis på att Sverige fortfarande inte haft någon rejäl lobbyskandal med internationella mått mätt. Kalla Faktas avslöjande om att flera partier är beredda att ta emot bidrag under bordet var riktigt illa. Men det är bara en mild västanfläkt mot saker som avslöjats i andra länder. Det är bara en tidsfråga innan något svenskt parti åker dit på allvar. Och då kommer Sverige också reglera lobbyismen.
Om de svenska politikerna vore smarta skulle de börja införa tuffare lobbyregler redan nu. Det kanske till och med kan förhindra att några politiker gör bort sig på ett sätt som leder till att de hamnar i fängelse och att deras partier åker ur Riksdagen. IOGT-NTO har tagit fram en utmärkt rapport med bra förslag på hur det skulle kunna se ut, och en statlig utredning har fått i uppdrag att titta på frågan.
Det finns mer att göra
En anmärkningsvärd sak med de nya reglerna är att de inte skärper den jämförelsevis mesiga bestämmelsen att avgångna ledamöter bara behöver vänta 6 månader innan de får börja jobba som lobbyister. Men det beror på att det EU-parlamentet gjorde i onsdags var att ändra i sin arbetsordning. Det är ändringar som parlamentet kan besluta om själv. För att förlänga karantänreglerna behöver vi troligtvis lagstiftning som måste beslutas tillsammans med ministerrådet, och det kan ta flera år. De här reglerna börjar gälla redan den 1:a november.
Det är fortfarande tillåtet för lobbyister att bjuda parlamentariker på resor med lyxhotell. Men de nya reglerna innebär att det blir mer synligt. Ledamöter som tackar ja till sånt i framtiden löper stor risk för dålig publicitet.
Sammanfattningsvis så är de nya lobbyreglerna ett stort steg i rätt riktning.
Men det löser inte det grundläggande problemet att resursstarka intressen kan köpa sig politiskt inflytande genom att satsa pengar på lobbyism. De nya reglerna gör det lite svårare att köpa inflytande, och betydligt svårare att göra det i hemlighet. De minskar också risken för korruptionsskandaler. Det är ett viktigt steg för att jämna ut spelplanen mellan de som har mycket pengar och de som har goda argument. Det är helt klart värt att fira.
Men det stora problemet med lobbyismen i EU återstår fortfarande att lösa.