Per T Ohlsson på Sydsvenskan är en sådan där ledarskribent som har fått för sig att ekonomisk tillväxt har ett egenvärde i sig. Det är alltså ingen överraskning att han är skeptisk till den nya lyckoforskningen som försöker mäta människors lycka i något annat än kronor och euro.

Per T Ohlsson har nyligen lyckats skriva en hel spalt om vad forskningen har att säga om sambanden mellan BNP-tillväxt och lycka, men han har helt lyckats undvika att diskutera det rön som utgör det största problemet för dem som övervärderar tillväxtens betydelse. Istället så ägnar han sig åt att framföra okontroversiella saker som att rika människor är lyckligare än fattiga, och att länder som USA är lyckligare än länder som Zimbabwe.

I artikeln nämner han visserligen den så kallade Easterlinparadoxen hela tre gånger, men av artikeln att döma är det tveksamt om han förstår den. Det intressanta med Easterlinparadoxen är att även om rika länder är lyckligare än fattiga, så blir bilden en helt annan om man bara tittar på de rika länderna för sig. När man jämför de rika länderna med varandra är sambandet mellan BNP och lycka så svagt att det länge verkade som att det inte ens existerade. I Sverige har vi till exempel inte blivit särskilt mycket lyckligare sedan 70-talet trots att vi haft en enorm tillväxt sedan dess. I vissa rika länder har lyckan till och med minskat sedan 1970-talet. Det är detta som är själva paradoxen.

Forskningen går fortfarande framåt, och frågan debatteras fortfarande. Enligt de senaste undersökningarna verkar det finnas ett svag postiv effekt, men det förändrar inte att tillväxt i rika länder är ett ineffektivt sätt att öka lyckan.

Det är detta som är Per T Ohlssons problem, men den saken försöker han inte ens bemöta. Istället argumenterar han kraftfullt emot åsikter som inte har med debatten att göra. Det är inte helt lätt att avgöra om det är författaren som är förvirrad eller hans artikel som är förvirrande.

Om man anser att människors livkvalite är ett viktigt, och något som politiker bör bry sig om blir det allt svårare att undvika slutsatsen att en politik som bara maximerar BNP bör undvikas om det sker på bekostnad av andra viktiga värden, som människors hälsa, stressminskning, och en ren miljö. I Frankrike sägs till exempel president Sarkozy ha tagit intryck av den rapport nobelpristagaren Stiglitz lade fram i mitten av september. Vi får se hur det blir med det. Ord är billiga och åtgärder kan vara svåra.

Men diskussionen om hur den nya lyckoforskningen kan användas i politiken kommer att gå vidare, och förhoppningsvis stiger kunskapsnivån med tiden.