”Ta hårdare tag mot skattefusket, Magdalena Andersson”
Årligen försvinner mer än 1–2 biljoner kronor i skatteflykt och penningtvätt i världen enligt OECD:s beräkningar.
För svensk del handlar det om uppskattningsvis 40 miljarder kronor, mer än den årliga EU-avgiften eller budgeten för rättsväsendet.
Vanliga människor och småföretag betalar skatt medan många storföretag smiter från skatt och samhällsansvar.
De utnyttjar att de har verksamhet i flera länder till att internfakturera så att pengarna hamnar i de länder där skatten är lägst, ibland nära noll.
Efter den så kallade LuxLeaks-skandalen 2015 – som avslöjade hur Luxemburg skräddarsytt skatteflykt för Ikea, Amazon och Pepsi – tillsatte EU-parlamentet ett särskilt utskott för att granska skattefusk och penningtvätt.
Ett andra utskott följde i kölvattnet av Panamadokumenten 2016 och i dagarna fick vi ett tredje utskott, som ska syna hur EU:s finansministrar följt upp parlamentets tidigare rekommendationer mot skatteflykt.
Jag är glad och stolt att vara en av de svenska ledamöterna som valts till detta utskott.
På parlamentets uppmaning har EU-kommissionen och finansministrarna skapat en svart lista över skatteparadis.
De tog också fram en grå lista för länder som uppfyller kriterierna för skatteparadis men som lovat att bättra sig och ändra lagstiftningen så att den uppfyller EU:s krav.
Det är mycket bra initiativ, även om listan är väldigt kort och det är ytterst oklart vad länderna på den grå listan verkligen förbundit sig till, så länge deras löften inte är offentliga.
I stället tyder mycket på att vissa finansministrar har sett till att skydda skatteparadis till vilka de har nära band.
I skydd av lyckta dörrar har reglerna satts så att vissa länder – som USA, brittiska kronkolonier och länder inom EU – inte ska hamna på skamlistan.
Vi gröna kräver ökad öppenhet om hur diskussionerna har sett ut i den grupp i rådet som förbereder finansministrarnas slutsatser.
Det räcker inte med att säga att skatteparadis har lovat att bättra sig, vi måste veta vad de sagt att de ska göra för att se om de också uppfyller sina löften.
Mer måste också göras för att förhindra skatteflykt inom EU. Ett år har gått sedan EU-kommissionen föreslog att storföretag öppet ska behöva redovisa var de har sin verksamhet och var de betalar skatt (så kallad “land-för-land-rapportering”).
När detta blir synligt kan media, folkrörelser och allmänhet sätta press på företag och länder som agerar som skatteparadis. Men frågan har fastnat i rådet, där några länder blockerar förslaget.
Bland dessa finns Sverige. Det är förvånande att finansminister Magdalena Andersson inte agerar för förslaget då en rödgrön regering med en feministisk utrikespolitik borde gå i spetsen för åtgärder mot skatteflykt.
Miljöpartiet är överens med Socialdemokraterna att vi inte ska införa särskilda EU-skatter, men det är inget argument mot att samarbeta om regler mot skatteflykt i EU.
Det är inte heller någon risk att stora företag lämnar EU, då förslaget inte utgår ifrån var storföretag är registrerade utan var de vill verka.
Alla företag som vill sälja sina produkter på EU-marknaden behöver rapportera sina intäkter land för land, oavsett om de har sin bas i USA eller någon annanstans.
Efter avslöjandena om den utbredda systematiska skatteflykten hos många av våra största företag har vi nu en historisk möjlighet och allmänhetens förväntningar att skapa ett rättvisare samhälle. Jag och Miljöpartiet vill skärpa lagstiftningen.
Alla ska betala skatt på ett rättvist sätt, och kan vi begränsa fusket finns det många miljarder att satsa på skolor, vård, järnvägar, klimatomställning och global utveckling.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker