Den senaste veckan har jag tillbringat i Washington DC på studieresa med Utrikesutskottet. Dagarna har fyllts av möten med amerikanska politiker, tankesmedjor, experter och mer eller mindre höga tjänstemän vid olika institutioner.

Washington är en väldigt speciell stad. Amerikanarna är lika bra på att bygga monument som de är dåliga på att koka kaffe. Personligen så är jag lite svag för svulstig arkitektur, men efter en vecka i DC är till och med jag trött på vit marmor och pelare.

De två frågor som vi ägnat den mesta tiden åt är Afghanistan och klimatfrågan. När det gäller Afghanistan finns det skäl att vara orolig. Starka krafter i USA vill trappa upp kriget, men amerikanarna begriper sig inte på situationen i landet. Istället för att diskutera att ändra strategin efter 8 års krig är de fixerade vid att diskutera utökade trupper.

Men när det gäller klimatfrågan så är jag mer optimistisk nu än före studieresan. Alla vi talade med var eniga om att det inte kommer att bli något genombrott före klimattoppmötet i Köpenhamn i december, men förutsättningarna för att det blir en uppgörelse nästa år verkar ändå rätt goda. De som förnekar klimatkrisen håller på att förlora debatten, och även om USA inte kommer att kunna åka till Köpenhamn med antagen klimatlagstiftning i bagaget så går det åt rätt håll.