Max Andersson

Stiftelser som verktyg i miljöpolitiken

 

Rickard Arvidsson, Göran Hådén och jag har fått in en artikel i miljöpartiets tidning Grönt där vi lyfter fram den amerikanske entreprenören Peter Barnes idéer om att stiftelser kan användas för att förvalta och bevara allmänningar.

Bland annat föreslår vi att den svenska gammelskogen skulle kunna vara ett bra fall att börja med.

Den som är mer intresserad av dessa tankar bör läsa Peter Barnes utmärkta bok Capitalism 3.0.

***

Stiftelser som verktyg i miljöpolitiken

Att rädda miljön kräver många olika verktyg, och därför behövs ständigt nya, kreativa idéer i miljöpolitiken. En intressant idé är att låta allmänningar förvaltas av stiftelser. Förslaget har presenterats av den amerikanske entreprenören Peter Barnes som menar att det främsta skälet till att miljöförstöring får fortgå är att ingen äger miljön. Miljön utgörs istället av så kallade allmänningar. Atmosfären, Östersjön och Slottsskogen är exempel på allmänningar av olika storlekar.

De allmänningar som ägs av någon, ägs ofta av företag vars främsta syfte inte är att förvalta allmänningen åt kommande generationer, utan att istället krama ut så mycket vinst ur dem som möjligt. Naturskyddsföreningen har till exempel nyligen släppt en rapport om hur de svenska skogsbolagen allt mer utarmar den svenska skogen på biologisk mångfald. Staten skulle kunna försöka lösa den här sortens problem genom hårdare reglering i form av förbud och skatter, men så länge de politiker som bestämmer kommer från partier som prioriterar dagens företag framför kommande generationer lär sådan reglering ske långsamt, om ens alls. Många miljöproblem är alltför akuta för att lita till sådana metoder.

Istället föreslår Peter Barnes att man inför en tredje slags aktör som får i uppdrag att förvalta allmänningarna, nämligen stiftelser. Dessa stiftelser kommer att ha en stiftelseurkund där det tydligt anges att verksamheten syftar till att bevara allmänningen för kommande generationer, och att eventuell vinst ska användas för att stärka allmänningen, eller om detta inte behövs, överlämnas till samhället. Idén har kopplingar till nobelpristagaren Ellinor Ostroms tankar om allmänningen som samhällsinstitution.

En stor fördel med dessa stiftelser är att när de väl upprättats kan de inte tas tillbaka. Många miljöpartister har fått se resultatet av sitt politiska arbete gå om intet när en ny politisk majoritet tar över. Miljöskatter kan sänkas, miljömål urvattnas, och förbud upphävas, men om ägandet av en allmänning gått över till en stiftelse, så kan den inte återtas med mindre än att staten går in och inskränker äganderätten. Äganderätten är reglerad i internationell lag och betydligt svårare att inskränka än det är att sänka en miljöskatt.

Det finns många exempel på stiftelser som länge utfört sitt uppdrag framgångsrikt, såsom Chalmers tekniska högskola, miljöorganisationen Det Naturliga Steget, Nobelstiftelsen samt Wikimedia Foundation, som bland annat driver Wikipedia. Peter Barnes idé om stiftelser som förvaltar allmänningar på ett miljömässigt hållbart sätt har fått stor uppmärksamhet internationellt och är väl värd att testa. Kanske vore den svenska gammelskogen ett lämpligt första fall?

Rickard Arvidsson
Göran Hådén
Max Andersson

Referenser och vidare läsning
Barns, Peter, 2006.
Capitalism 3.0 – A Guide to Reclaiming the Commons.
Naturskyddsföreningen, 2010. Cutting the Edge – the Loss of Natural Forests in Sweden.

Ursprungligen publicerad i Grönt nr 5/2010.

Andra bloggar om: ,

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. Information om vilka kakor som används och integritetspolicy.

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng