Jag skriver om massövervakning i GP. 

***

Det är en grundläggande princip i ett rättssamhälle att människor som inte är misstänkta för brott inte ska bli övervakade i onödan. Intrång i enskilda människors privatliv måste vara proportionerliga och motiveras på saklig grund. Det vore till exempel helt orimligt om polisen skulle läsa människors brev eller avlyssna deras telefonsamtal utan annat skäl än att det är tekniskt möjligt.

Detta kan tyckas som en självklarhet, men på internet gäller inte riktigt samma logik som i resten av verkligheten. I efterdyningarna av terroristattackerna i början av 2000-talet tog ministerrådet – det vill säga EU-ländernas regeringar – ett beslut som innebär att i princip alla människor inom EU massövervakas. Det så kallade datalagringsdirektivet innebar att internet- och telefonoperatörer tvingades lagra uppgifter i minst sex månader om sina kunders trafikdata, inklusive mejl, telefonsamtal, sms samt geografisk position vid samtalen. EU-domstolen har konstaterat att det här är känslig information och att det finns risk att den missbrukas.

Bryter mot EU:s stadga
Förra året prövades direktivet i EU-domstolen som då konstaterade att det bryter mot EU:s stadga om grundläggande medborgerliga rättigheter. Det gäller framförallt rätten till respekt för privatliv och skydd av personuppgifter och att den massiva datalagringen varken uppfyller stadgans krav om nödvändighet eller proportionalitet. Domstolen ogiltigförklarade direktivet med omedelbar verkan.

EU:s rådgivningsorgan kring frågor om dataskydd, ”artikel 29-gruppen”, har välkomnat beskedet och uppmanat medlemsstaterna att ta konsekvenserna. Gruppen, med representanter från samtliga EU-länders dataskyddsmyndigheter, poängterar att nationell datalagring inte kan utgöras av slentrianmässigt insamlande av massiva datamängder. Den eventuella insamlingen måste inskränkas till vad som är strikt nödvändigt, både gällande datamängd och datatyp.

Rivit upp sin lagstiftning
Flera medlemsländer har som en konsekvens av domslutet rivit upp sina nationella implementeringar. Men Sverige har krampaktigt hållit fast vid lagstiftning som både EU-domstolen och flera nationella domstolar har bedömt bryta mot grundläggande medborgerliga rättigheter.

Ett skäl till att Sverige inte redan upphävt lagen är osäkerhet om vad rättighetsstadgan och EU-domstolens nya praxis innebär för medlemsländernas lagar om datalagring. Det här är juridiskt finlir på hög nivå, men nu börjar det juridiska läget klarna. I ett svar på en förfrågan från EU-parlamentets utskott för medborgerliga rättigheter har parlamentets rättstjänst nyligen kommit med ett omfattande utlåtande om hur domslutet påverkar de nationella implementeringarna av datalagringsdirektivet.

Parlamentets juridiska expertis har gjort en grundlig analys och säger tydligt att de nationella lagarna om datalagring troligen faller under EU:s direktiv om integritet och elektronisk kommunikation, att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna därför gäller, och att de nationella lagarna således måste uppfylla principer om proportionalitet och nödvändighet. Intrång på grundläggande rättigheter ska begränsas till det som är strikt nödvändigt. Rättstjänsten konstaterar att dessa resonemang inte bara gäller datalagring utan att även kan gälla andra former av lagring av personuppgifter och att de nationella lagarna måste utvärderas noggrant – möjligheten finns att lagarna utmanas i såväl nationella domstolar som EU-domstolen.

Dras inför EU-domstolen
Kort sagt: om regeringen inte river upp datalagringsdirektivet är risken stor att Sverige inom kort kommer att dras inför EU-domstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Den rödgröna regeringen borde vara en garant för den personliga integriteten och medborgerliga rättigheter. I regeringsförklaringen sade Stefan Löfven:

”Regeringen ska i Sverige och EU verka för att stärka rättssäkerheten och den personliga integriteten, bland annat när det gäller datalagring”.

Det är hög tid att gå från ord till handling och sätta punkt för massövervakningen.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker