Det var i slutet av förra året som EU-domstolen slog fast att den svenska lagen om datalagring strider mot EU-rätten. EU-domstolen påpekade bland annat att den svenska lagen innebär en generell och oidentifierad lagring av trafikuppgifter och lokaliseringsdata, vilket resulterade i att den svenska lagen upphörde och att mobiloperatörer slutade lagra data om sina användare. Domslutet var dock ingen överraskning. EU-domstolen underkände redan år 2014 det direktiv om datalagring på EU-nivå som den svenska lagen baserades på.

Utredarna har nu presenterat sitt förslag. De hävdar att vissa uppgifter om användare är viktiga för brottsutredningar och måste sparas. Detta inkluderar, enligt dem, bland annat när och var man kopplar upp sig med sin mobil och uppgifter om sitt abonnemang. Därför föreslår de en utvidgning av datalagringstiden för vissa av dessa uppgifter, från 6 till 10 månader. Utredningen föreslår alltså inte bara en fortsatt generell lagring av data, det som EU-domstolen från första början sa att Sverige inte kunde fortsätta med, utan man vill även utvidga lagen.

Det är viktigt att polisen har goda möjligheter att bekämpa brott. Men lagstiftningen behöver vara i enlighet med de grundläggande rättigheterna som är skrivna i EU:s fördrag. Det innebär att datalagringen måste vara proportionerlig och nödvändig för att den ska gå i linje med EU-rätten. Det finns en uppenbar risk att om regeringen går vidare med en ny svensk lag om datalagring baserat på utredarnas förslag så kommer den återigen att fällas i EU-domstolen.

Jag kan inte nog understryka vikten av ett högt integritetsskydd. Att lagra stora mängder persondata medför alltid en risk för läckor och att informationen hamnar hos brottslingar eller främmande makt. Vi kan inte heller blunda för risken att stora databaser kan missbrukas i framtiden. Även om scenariot känns relativt osannolikt i Sverige så har vi haft en utveckling av populistiska krafter så som Donald Trump. Vi bör inte bygga system som löper risk att missbrukas om de hamnar i fel händer.

Det är olyckligt att utredningen nu föreslår en generell datalagring. Förslaget säger alltså att data ska lagras utan att detta först prövas i domstol. Utredarna menar att det endast är när polisen vill hämta ut data som en förhandsprövning ska ske, och detta skulle dessutom bara gälla viss data. Abonnemangsuppgifter såsom telefonnummer och IP-adresser ska enligt utredarna undantas en förhandsprövning helt och hållet. En ny lag bör respektera att all typ av data som ska samlas in ska baseras på en förhandsprövning, och att datalagring ska vara relaterat till misstanke om grov brottslighet. Polisen bör inte ha fri tillgång till uppgifter från alla Sveriges medborgare.

Sverige kan inte fortsätta att tänka bort EU-rätten och agera som att EU-domstolens domar inte gäller i Sverige. Det är en grundläggande princip för arbetet inom EU att lagar ska följas. Den svenska regeringen har tryckt på med kraft för att länder som Polen och Ungern ska följa regelverket och ta emot flyktingar, för att bara ta ett aktuellt exempel. Det vore anmärkningsvärt om vi inte tar EU-domstolens dom på allvar.

I ett demokratiskt samhälle behöver vi vara försiktiga med system som kan användas för massövervakning. Vi behöver en bra balans mellan skyddet för människors privatliv och polisens viktiga arbete. Detta bör baseras på tydliga regler och respektera demokratiska principer. Datalagring får inte bryta mot de grundläggande medborgerliga rättigheterna om respekt för privatliv och skydd av personuppgifter. Det vore pinsamt om Sverige skulle bli fällt i EU-domstolen två gånger på samma fråga.

Max Andersson (MP)

EU-parlamentariker