Max Andersson

Påverkanstorg, nej tack!

På förra kongressen beslutade miljöpartiet olyckligtvis att förbjuda debatten i plenum på årets kongress. Eller som man också kan säga: pröva påverkanstorg.

Jag har skrivit en motion till årets kongress om att experimentet bör bli en engångsföreteelse, eller allra helst rivas upp.

***
Motion 12:2

Påverkanstorg

Det har så vitt jag vet genomförts två tidigare experiment med påverkanstorg i miljöpartiet. Grön Ungdoms årsmöte 2002 och Mp-Västs årsmöte i Åmål 2004. Jag var deltagare på båda dessa tillställningar och det är ingen överdrift att säga att de påverkanstorgen gick illa. Påverkanstorget i Åmål bör rimligen beskrivas som en flopp, och GUs årsmöte var en regelrätt katastrof. Ingendera organisationen har heller upprepat experimentet. Jag är övertygad om att detta inte var en tillfällighet att det gick som det gick, och att påverkanstorg är en mötesform som passar dåligt för en partipolitisk organisation.

På kongressen i Borås förra året hade jag tyvärr ingen möjlighet att framföra dessa argument, då de medlemmar som ville avskaffa den fria debatten i plenum anmält sig i stor mängd och råkat fylla ut talarlistan till den milda grad att bara en enda av oss som motsatte sig förslaget fick chansen att tala. Så kan det gå.

Denna motion har två syften. Till att börja med hoppas jag kunna övertyga kongressen om att vi bör tillåta våra medlemmar att tala i plenum redan detta år. Jag betraktar det som en demokratisk rättighet, och så vitt jag vet kommer en sådan mötesordning också att vara förberedd och kongressen kommer att ha ett fritt val. Miljöpartister är dock allmänt positiva till att pröva nya saker, och att genomföra fattade beslut (oavsett hur okloka de än må vara), så motionens huvudsyfte är att få igång den debatt om påverkanstorgen vi borde haft på Boråskongressen, och att experimentet med debattförbud (även kallat påverkanstorg) bara blir en engångsföreteelse.

Det grundläggande demokratiproblemet med ”påverkanstorg” är att de förbjuder medlemmarna att yttra sig i plenum. Detaljerna i PS-förslag är inte fastställda när detta skrivs, men det verkar som om ingen utom språkrören och mötesordföranden kommer att ha rätt att yttra sig i plenum.

Istället är tanken att medlemmarna ska rösta bifall åt ett förslag som en förhoppningsvis neutral och objektiv ”inflytandepunktsansvarig” formulerat och bedömt som kongressens vilja. Den inflytandepunktsansvariges roll kan utformas lite olika, och detaljerna i PS förslag är i skrivande stund inte fastställda, men hur vi än gör så är detta en av påverkanstorgens riktigt svaga punkter. En inflytandepunktsansvarig som inte är, eller lyckas vara helt objektiv och neutral har nämligen väldigt stora möjligheter att, omedvetet, påverka resultatet. (Det här är ett reellt problem. Vid ett av de två exempel jag hänvisar till i inledningen såg vissa av de ansvariga det som sin uppgift att driva igenom och övertyga folk om styrelsens linje.) Vikten av att en ansvarige verkligen är neutral kan inte nog understrykas nog. Min tro är också den att ju viktigare frågan är desto svårare är det att vara objektiv.

Ett stort problem med påverkanstorgen är att enskilda medlemmar får oerhört svårt att påverka. På ett påverkanstorg flyttar man debatten från plenum till sk ”inflytandepunkter”. Tanken med påverkanstorg är att så många människor som möjligt ska få chansen att prata så mycket som möjligt. Men debatten på inflytandepunkterna blir inte alls av samma kvalitet. Om man vill vara effektiv på ett påverkanstorg så måste man nämligen fatta sig synnerligen kort. Det finns ingen chans att föra ett ordentligt resonemang utan man måste reducera sin argumentation till några enstaka meningar.

Låt oss göra en jämförelse. Om du vill påverka kongressen i en fråga som är viktig för dig och den avgörs i plenum så har du rätten att tala ostört två minuter inför 200 människor som lyssnar. Om ditt inlägg är bra har du en utmärkt chans att avgöra frågan.

Om frågan istället avgörs i påverkanstorg där det är många medlemmar som vill prata måste du begränsa dig till en eller tre one-liners som du får upprepa kanske 50 gånger. Har du tur når du två-tre nya medlemmar per gång.

En vanlig medlem som vill påverka måste anstränga sig oerhört mycket mer om frågan avgörs på ett påverkanstorg. Det säger sig också sig självt att oneliners som yttras av en riksdagsman eller en partistyrelseledamot kommer att väga betydligt tyngre än motsvarande one-liners från vanlig medlem. I plenum har man ju chansen att överbevisa en auktoritet genom en god argumentation. Den möjligheten är betydligt mindre på ett påverkanstorg eftersom inläggen måste vara så korta.

Det stora problemet med påverkanstorg är dock avsaknaden av verklig debatt. Tanken med påverkanstorg är att maximera antalet människor som pratar. Men man minimerar också inläggens längd och antalet människor som lyssnar. Inläggen är för korta, nyanserna får få. Debattens kvalitet blir betydligt sämre. I en del frågor kanske det inte gör något. Det finns många motioner som de flesta av oss kommer att ta ställning till redan vid läsandet av kongresshandlingarna, men det finns ju också frågor som är betydligt svårare. Frågor som kanske till och med är tekniskt komplicerade. Det finns många exempel på att en bra plenumdebatt lyckats avgöra ett beslut och få människor att tänka om. I debatten om valmanifestet på kongressen i Borås lyckades till exempel kloka debattörer i plenumdebatten övertyga kongressen om att det ska bli obligatoriskt med vård för dem som dömts för kvinnomisshandel. Detta trots att utskottet (som vi väl får erkänna, inte varit särskilt väl insatt i just den här frågan) föreslagit att det skulle vara frivillig. Det är bara ett av flera exempel på hur kongressdebatten kunnat avgöra. Svåra och komplicerade frågor som inte passar för påverkanstorg kan vara oerhört viktiga.

Finns det då inte några fördelar med påverkanstorg? Jo, absolut. Till att börja med slipper vi de berömda utskottsmötena som ofta håller på till långt in på natten. Istället får vi chansen att välja bort de tristare diskussionerna och istället kunna prioritera att umgås med alla trevliga miljöpartister. En annan fördel är att kongressen slipper lägga tid på att lyssna på inlägg från människor som vill profilera sig eller synas.

Nackdelarna är dock överväldigande. Våra medlemmar går i praktiken miste om sin demokratiska rätt att påverka. Påverkanstorg avskaffar rätten att tala i plenum, och i praktiken avskaffar man också rätten att bli hörd. Det man får chansen att säga blir snuttifierat, och man får troligen betydligt färre lyssnare. Om påverkanstorgen inte fungerar exceptionellt bra har man i praktiken avskaffat den fria debatten. Ingen kan veta om kongressens experiment med påverkanstorg år 2007 kommer att gå lika illa som de tidigare försöken med påverkanstorg i miljöpartiet. Ingen kan veta om bristerna i påverkanstorgen kommer att få våra kongressdeltagare kommer att känna sig frustrerade, arga, besvikna och överkörda. Det finns en stor sannolikhet att de som förlorar på kongressen kommer att dra slutsatsen att deras förlust bara berodde på att mötesformen gjorde det omöjligt för dem att verkligen presentera sina argument, men det är heller ingenting vi kan veta. Ingen kan heller någonsin veta om avsaknaden av en bra debatt i plenum gör att vi kommer att fatta andra beslut än vad vi annars skulle ha gjort. Men risken är stor.

Och därför yrkar jag
1 att diskussion i plenum ska tillåtas på kongressen 2007,
2 att diskussion i plenum ska tillåtas på framtida kongresser.