Senaste Strasbourg-sessionen röstade EU-parlamentet för tuffare regler mot storföretags skatteplanering. Men moderaternas grupp lyckades tyvärr urholka förslaget. Här skriver jag i Kristianstadsbladet.

Artikeln har även publicerats i Jönköpingsposten.

Moderaterna bromsar kampen mot global skatteflykt

 

EU-parlamentet tog nyligen ett viktigt steg mot storföretagens skatteflykt. Men Moderaternas partigrupp med Gunnar Hökmark i spetsen drev i sista stund igenom ett nytt kryphål, denna gång med stöd av Kristdemokraterna.

Småföretag och vanliga medborgare betalar mycket skatt, men de största företagen smiter ofta genom aggressiv skatteplanering, till exempel genom att flytta pengar till skatteparadis. Efter skandaler som ”Lux Leaks” och ”Panama Papers”, har nu EU-kommissionen föreslagit åtgärder mot detta. Förslaget innebär att de största företagen årligen ska offentliggöra var de har anställda och var de betalar skatt, så kallad offentlig land-för land-rapportering.

Nyligen röstade EU-parlamentet om förslaget. Majoriteten ville ha en skärpning så att alla företag som verkar i Europeiska Unionen ska rapportera, inte bara om sina skatter i EU, utan i hela världen. Om detta går igenom i ministerrådet är det ett stort steg framåt.

Men det finns de som kastar grus i maskineriet. Den senaste tiden har M och KD:s grupp i EU-parlamentet drivit en kampanj för att urholka förslaget. De föreslog att företag skulle kunna söka undantag hos sin regering om informationen var ”kommersiellt känslig”.

I parlamentets omröstning fick de stöd av många i liberala gruppen. Kryphålet fick därigenom majoritet. Om detta går igenom i rådet riskerar länder att utsättas för massiv utpressning från stora företag som kan hota att lämna landet om de inte får undantag. Vad som är ”kommersiellt känsligt” är ju vldigt luddigt och kan tolkas på många sätt.

Vi gröna ställde oss bakom ett förslag som försökte begränsa hur länge företag kan få undantag men även detta röstade majoriteten i högern och liberala gruppen emot, inklusive de svenska moderaterna. Hedersvärt var dock att Cecilia Wikström (L) och Fredrick Federley (C) stöttade förslaget.

Gunnar Hökmark (M) menar att reglerna inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling räcker. Men de innebär bara rapportering till skattekontoren och ingen offentlighet. Folkrörelser som Forum Syd och Diakonia med verksamhet i fattiga länder, har visat att det är först när uppgifterna blir offentliga som vi kan komma åt den globala skatteflykten. I ett brev till EU skriver också facken som representerar de anställda på skattekontoren i EU-länderna att de önskar offentlig rapportering då det minskar pressen på tjänstemännen att bli en del i hemlighetsmakeriet.

Jag värnar om Sveriges och andra medlemsländers självbestämmande och ser det som en självklarhet att EU inte ska besluta om storleken på ländernas skatter. Men det är fullt rimligt att man tar gemensamma beslut för att motverka skatteflykt. Vissa frågor behöver lösas internationellt och kampen mot skatteflykt är just en sådan. Ett enskilt land kan inte stå emot storföretagen, men EU är stort nog att göra det. Varför vill Gunnar Hökmark och Lars Adaktusson (KD) urholka EU:s förslag mot skatteflykt? När ska vi få rättvisa så att multinationella storföretag är med och avlastar småföretag och vanliga löntagare i skattehänseende?