Jag skriver i Dagens Industri om att vi behöver säkra rättigheterna för länderna som inte är med i EMU.
***
Minska eurozonens makt
De högsta ledarna för EU-institutionerna vill gå mot en ökad centralisering och överstatlighet. Om vi inte vill låta eurozonen staka ut riktningen för hela unionen behöver vi föra en debatt kring och jobba aktivt för att säkra icke-euroländernas rättigheter, skriver Max Andersson, Europaparlamentariker (MP).
Förra året släpptes ”de fem presidenternas rapport”, författad av ordförandena för EU-kommissionen, EU-parlamentet, Europeiska rådet, Eurogruppen och Europeiska centralbanken. Rapporten föreslår förändringar i hur valutaunionen fungerar, med långtgående förändringar som skulle öka EU:s makt över medlemsländerna, även över dem som inte är med i valutaunionen.
De fem presidenterna anser att eurokrisen endast kan övervinnas genom en fördjupad ekonomisk union och ett ökat överstatligt beslutsfattande. Detta trots att de implicit erkänner att den ekonomiska och monetära unionen inte fungerar och att dess konstruktion har förvärrat och fördjupat den ekonomiska krisen i Europa.
Rapporten föreslår att EU inrättar ett finansdepartement och en europeisk finansminister, vilket skulle leda till en mer bindande ekonomisk-politisk samordning. Tanken är att de olika euroländernas budgetpolitik ska styras av överväganden om totaleffekterna på hela euroområdet. Mer beslut om konkurrenskraft, makroekonomiska obalanser, arbetsmarknader och välfärdssystem samt samordning av ländernas budgetarbete ska, enligt dem, fattas på EU-nivå.
Jag ser allvarliga problem i de fem presidenternas förslag. Om euroländerna centraliseras och samordnas alltför hårt riskerar det att orsaka allvarliga problem för Sverige och andra länder som står utanför valutaunionen. Under 2017 kommer dessutom EU att få nya omröstningsregler, vilket ger euroländerna en permanent inbyggd kvalificerad majoritet i ministerrådet om de agerar tillsammans. För att stärka Sverige och andra icke-euroländer i den starka EU-integrationen som nu förbereds, behövs nya reformer och skyddsmekanismer.
Valutaunionen måste bli ett val och inte ett tvång. Den bästa tryggheten för icke-euroländerna är att vi ser till att vi fortsätter vara många. Alla EU-länder måste ha rätt att välja att inte vara med i valutaunionen. I dag är det endast Danmark och Storbritannien som har den formella rätten att slippa EMU.
Öppna upp Eurogruppens möten. I dag är Eurogruppens möten stängda för alla utom länderna i eurozonen, och risken är att de diskuterar sig samman i frågor som påverkar hela EU. Det är rimligt att även icke-euroländer får närvara som observatörer utan rösträtt och att de får talerätt i frågor som berör hela unionen.
Stärk minoritetsskyddet i ministerrådet, genom att utveckla den så kallade ”Ioannina-mekanismen”. Om en betydande minoritet motsätter sig ett lagstiftningsförslag på grundval av att det utgör ett hot mot EU:s grundläggande principer ska omröstningen skjutas upp. Om ministerrådet inte har löst tvisten efter sex månader ska kommissionen dra tillbaka lagstiftningsförslaget och i stället kan de medlemsländer som önskar gå vidare med ett fördjupat samarbete göra det, utan att tvinga resten att följa efter.
Tillsätt en representant för icke-euro länderna – ett slags motsvarighet till en ”Djävulens advokat”. Om Eurogruppen får ökat inflytande genom att man tillsätter en europeisk finansminister och ett finansdepartement bör en motsvarande tjänst, kanske en särskild EU-kommissionär, vikas åt en representant för icke-euroländerna, för att se till att deras intressen också tas till vara.
Nästa vecka röstar Storbritannien om sitt medlemskap i EU. Ett av de hetaste ämnena i britternas debatt har handlat om EU:s makt över medlemsländerna. Samtidigt förbereder EU:s ledande personer för en ökad överstatlighet som lösning på unionens kriser och sjunkande popularitetssiffror. Men ett påtvingat samarbete på EU-nivå, där misslyckanden som eurokrisen skapar sådana problem att medborgarna och medlemsländer tvingas acceptera mer överstatlig reglering för att undvika ytterligare kriser, riskerar att slå tillbaka.
Om vi ska flytta mer makt till EU behöver det bygga på framgångsrika samarbeten på olika nivåer där medlemsländerna och medborgarna själva väljer att vara med. Ska Sverige bevara sitt inflytande i utvecklingen av EU är det nödvändigt att delta i debatten om eurozonens framtid och de fördragsändringar som är under uppsegling.
Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)