Det här är en argumenterande artikel inför medlemsomröstningen som publicerats i lite olika versioner på www.jatillutträde.se och i MP-Södertäljes medlemsblad. Daterad 2008-08-21.

***

Miljöpartiet måste behålla EU-kritiken!

Jag har blivit ombedd att skriva en artikel inför medlemsomröstningen, och det ställer jag förstås upp på. Men jag får väl börja med att presentera mig. Jag är 34 år, och sitter i riksdagen sedan valet. Jag är ersättare i EU-nämnden och EU-ansvarig i partistyrelsen, och på något sätt hinner jag också med att vara ordförande för miljöpartiet i Göteborg.

Jag hoppas att miljöpartiets medlemmar röstar Ja till att behålla vårt långsiktiga mål om utträde. Det innebär att vi fortsätter arbeta konstruktivt i EU, samtidigt som vår kritik mot EU:s odemokratiska strukturer och supermaktsambitioner kommer att finnas kvar.

Om målet om utträde avskaffas, så tror jag tyvärr inte att vi kommer att kunna fortsätta vara ett EU-kritiskt parti. Om grundhållningen försvinner är risken stor att partiet glider iväg åt det rent EU-positiva hållet. Det var det som hände i Danmark när Socialistisk Folkparti gav upp utträdet på nittiotalet. Och det kan gå rasande snabbt. Här i Sverige har vi sett hur Centern inom loppet av några få år gick från att ha valaffischer med parollen ”Nja till Europa” till att börja vifta med EU-flaggor och hylla Lissabonfördraget.

Jag har följt debatten i miljöpartiet och det är redan tydligt hur flera på Nej-sidan redan nu är på väg mot EU-positiv linje. De har börjat försvara Lissabonfördraget, de köper propagandan om att superstaten EU är ett fredsprojekt, och de hävdar att EU är demokratiskt. Några av dem säger öppet att de är för EMU. Det tar säkert några år innan omvandlingen är fullständig, men om Nej-sidan vinner innebär det att miljöpartiets EU-kritik omedelbart börjar tystna. Om ett parti säger att det vill vara med i EU, får det oerhört svårt att kritisera EU för att vara odemokratiskt. Anser man att EU är odemokratiskt så är ju den rimliga slutsatsen att man inte vill vara med.

Det vore illa om EU-kritiken tystnade. EU har inte blivit bättre sedan vi gick med. Tvärtom. Istället har EU fortsatt att utvecklas i fel riktning. Den nya EU-grundlagen, som nu kallas Lissabonfördraget förvärrar saken ytterligare, och trots att den har blivit nedröstad i Frankrike, Holland och Irland struntar EU-ledarna i folkens nej och tänker genomdriva den ändå.

När vi ser till EU-medlemskapets effekter på Sverige håller läget på att försämras. EU:s domstol har nyligen fällt flera domar, bland annat i Vaxholmsfallet, som öppnar upp för lönesänkningar och social dumping. Fackföreningarna är djupt oroade, och även inom förbund som Byggnads och Metall som tidigare varit starkt EU-positiva börjar det nu höras tal om utträde ur EU. Samtidigt använder regeringen EU som verktyg för att få igenom förslag om att försämra presstödet, och attackera allmännyttan och spelmonopolet, som de skulle ha ytterst svårt att genomföra om inte EU tryckte på.

Det finns förstås enskilda beslut inom EU som har blivit bättre, men på det stora hela så går utvecklingen åt fel håll. Om Lissabonfördraget träder i kraft tar EU ett stort steg mot att bli en superstat. Fördraget innehåller ett krav på att medlemsländerna måste stärka sina militära resurser, och de länder som vill skapa en EU-armé får rätt att gå före. EU:s militärisering kommer att bli omöjlig att stoppa.

Eftersom EU inte har blivit bättre utan tvärtom fortsätter att försämras så vore det oklokt att ta bort vårt långsiktiga mål om utträde. Miljöpartiets EU-kritik behövs, och därför kommer jag att rösta ja i medlemsomröstningen!