Sverige och Storbritannien agerar som bromsklossar i EU:s arbete mot skatteflykt. Det skriver jag och den gröna EU-parlamentarikern Molly Scott Cato i Dagens Arena inför Miljöpartiets kongress.
Stora företags skatteflykt är ett gigantiskt problem. Samtidigt som vi ser stora hål i budgetarna för skola, vård, kollektivtrafik och annat smiter stora företag från sin del av det gemensamma ansvaret.
Den gröna gruppen i EU-parlamentet har avslöjat att några av världens högst värderade företag, som Google, Facebook, IKEA och Zara, anlitar jurister och konsulter för att leta kryphål i skattesystemet och få ner skatten så nära noll som möjligt. Tillsammans med skandaler som Luxembourg– och Panamaläckorna, som väckt en opinion mot skattesmitning, finns det nu en historisk möjlighet att hejda skatteflykten.
Vi är valda ledamöter i det nybildade utskottet mot skatteflykt i EU-parlamentet. Vi känner förändringens vindar då EU-kommissionen lagt skarpa förslag mot skatteflykt och skatteplanering som också fått gehör i parlamentet. Men tyvärr tvingas vi konstatera att våra egna länder agerar som bromsklossar i detta reformskede.
Viljan att undvika skatt var ett tydligt motiv för Brexit, och det är tydligt att Storbritanniens konservativa regering försöker skydda sina utomeuropeiska territorier som är hjärtat i det skatteflyktsnätverk som utgår från London. Tory-regeringen har också konsekvent blockerat skärpt skattelagstiftning i EU.
Sveriges finansminister Magdalena Andersson (S) är drivande i att blockera EU- förslaget om så kallad offentlig land-för-land-rapportering, det vill säga att stora företag skall publicera årligen var de verkar och var de betalar skatt. När ministern på detta sätt försöker skydda svenska storföretag från insyn, gör hon det samtidigt möjligt för stora bolag i andra länder att slippa densamma.
Sammantaget beräknar OECD att minst 1 biljon kronor varje år undanhålls från skatt. För svensk del handlar det om uppskattningsvis 40 miljarder, mer än den årliga EU-avgiften eller budgeten för rättsväsendet. Det är pengar som behövs i välfärden i Sverige,Storbritannien och EU men också i fattiga länder i Afrika, Asien och Latinamerika.
Våra regeringar har varit med och skapat bättre skatteregler i OECD. Men dessa bygger på att skattemyndigheter i olika länder ska leta efter rena olagligheter. Problemet är att skatteflykten ofta är laglig i juridisk mening även om den är moraliskt och etiskt förkastlig. Det är därför frågan om offentlig rapportering är viktig.
EU-parlamentet vill genom offentligheten ge media, konsumenter och allmänheten möjlighet att uppmärksamma stora företags skatteflykt. När deras varumärken uppmärksammas sätter det press på dem att börja betala sin del av det gemensamma.
Som gröna politiker vill vi att våra respektive länder ska ta seriöst på kampen mot skatteflykt även när det utmanar storföretag baserade i det egna landet. Vi behöver ett internationellt samarbete mellan länder till stöd för medborgarna i hela EU och hela världen.
Molly Scott Cato och Max Andersson är gröna ledamöter i EU parlamentets utskott mot skatteflykt.
På kongressen som börjar fredag 25 maj finns skatteflykt med som en del i MP:s förslag till valmanifest.