Jag skriver om 3D-printning i Sydsvenskan. Den nya tekniken kan bli ett lyft för miljön. Det behövs regler, men vi får inte låta reflexmässigt motstånd från gamla industrier hindra oss från att få del av fördelarna.

***

Med rätt regler är 3D-printning en revolution för både människa och miljö.

Just nu pågår en enorm utveckling av 3D-skrivare. Möjligheterna för vad man kan tillverka hemma eller på fabriksgolvet har fullkomligt exploderat de senaste åren. Som privatperson kan man relativt lätt designa, ladda ner, skriva ut och sätta ihop en komplicerad produkt själv. Samtidigt som det är positivt, ställer det nya frågor gällande upphovsrätt, produktansvar och konsumenträtt. Att se till att 3D-tekniken får tydliga regler som tillåter den att utveckla sin fulla potential är något jag jobbar med nu i EU-parlamentet. 3D-tekniken är en del i framtidens tillverkning, som kommer att vara mer lokal, flexibel och miljövänlig.

Många har redan förundrat sett hur en figur, en protes eller till och med ett hus har växt fram lager för lager utifrån en modell på datorn. 3D-tekniken har de senaste åren utvecklats i många avseenden, samtidigt som tillverkningskostnaden har gått ner. Även höghastighetstillverkning är nu möjlig och framstegen inom biologiska och elektroniska material är stora, vilket innebär att vi med stor sannolikhet kommer att kunna skriva ut både njurar och effektiva solpaneler inom en nära framtid.

Till sin natur har 3D-tekniken många intressanta miljöfördelar. Den är mycket mer materialeffektiv, då man kan använda mer ihåliga strukturer utan svinn. Det normala materialsvinnet vid traditionell flerstegstillverkning och behovet av gjutformar undviks nästan helt. Dessutom är de senaste skrivarna mycket mer energisnåla. Studier visar också att för en lite mer komplicerad produkt, speciellt när återvunnen plast används, är koldioxidutsläppen betydligt mindre per 3D-utskriven enhet än för konventionella tekniker. Därtill kommer stora utsläppsbesparingar från det faktum att många transporter kan undvikas och lagerhållningen ofta kan undvikas.

Ny teknik leder ofta till oro – och om det blir problem med att privatpersoner till exempel tillverkar skjutvapen så måste det förstås hanteras – men frågan är mycket större än så. Vi behöver diskutera de allmänna reglerna kring vilket ansvar den som skapar och eventuellt säljer en datormodell av en 3D-produkt har. Vem bär exempelvis ansvaret om jag krockar med en bil för att styret plötsligt går av på den cykel jag själv har skrivit ut och satt ihop utifrån en köpt 3D-tillverkningsfil?

Ett område där 3D-teknikens starka framväxt har lett till reflexmässigt motstånd är inom patent- och upphovsrättsskyddet. Flera aktörer har reagerat med krav på strängare regler och ökade möjligheter att stämma privatpersoner. Detta tror jag är fel väg att gå. Just på grund av den stora potentialen och de otaliga användningsområdena, bör vi inte begränsa denna revolutionerande teknik på ytterligare sätt än de lagar som redan finns för produkter tillverkade på traditionellt sätt. I likhet med musik- och filmbranschen kommer marknaden säkert att förändras, men i dag är det nog få som skulle byta bort strömningstjänster mot CD-/DVD-skivor.

Farhågorna kring att möjligheten för privatpersoner att skapa och dela produkter digitalt skulle hota företags eller artisters förmåga att sälja sina kreativa produkter är överdriven. En anledning är produktionsekonomisk, då man måste tillverka väldigt många varor innan kostnaden per utskriven produkt kommer i närheten av traditionellt producerade originalprodukter. En annan är att dagens patent- och upphovsrättslagar redan ger möjligheten att skydda både den tekniska och estetiska aspekten av en produkt.

Det viktiga är istället att fokusera på att skapa tydliga regler kring produktansvar och konsumenträtt. Lyckas vi med det är jag övertygad om att vi som samhälle kommer att kunna dra nytta av både ökad kreativitet och fler teknologiska framsteg. När gemene man och mindre företag ges möjlighet att producera och utveckla nya saker tillsammans, då kan innovation verkligen påskyndas och kundanpassas. Tar man därtill i beaktande att tillverkning kommer att kunna flyttas tillbaka till Europa och skapa jobb och göras med en el som är mindre förorenande än det globala snittet, är det tydligt att vi behöver låta denna teknik blomstra. 3D-printing är en del av framtiden.

Max Andersson
EU-parlamentariker för MP