Avdemokratiseringen av EU fortskrider. EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget kommer att träda ikraft den 1:a december. Det räckte inte med att den röstades ned i folkomröstningar i Frankrike, Nederländerna och Irland. EU-eliten drev igenom den ändå, och det var bara på Irland som de ens brydde sig om att pressa fram ett ja i en ny folkomröstning. Om man hade tillåtit folken i alla medlemsländer rösta hade den nya grundlagen aldrig kunnat träda i kraft.
Lissabonfördraget innebära en massiv maktförskjutning från medlemsländerna till unionens institutioner. Förändringen kommer att visa sig gradvis, och när väl den stundande striden om de nya topposterna som EU-president och utrikesminister är över vidtar den gradvisa avvecklingen av stora delar av medlemsländernas utrikesförvaltningar. EU håller på att bli en stat, och nu ska den skaffa sig en egen utrikesförvaltning. Frågan om en gemensam armé står och väntar i kulisserna.
Överstatligheten inom EU ökar. Istället för att besluten tas i nationella parlament där makten ligger någorlunda nära medborgarna så flyttas makten till en överstatlig nivå där det är oerhört svårt för vanliga människor att påverka.
Det är värt att minnas att den nya grundlagens arkitekter började med ambitionen att döpa om EU till Europas Förenta Stater, och ge en regelrätt konstitution. De var tvungna att backa när det gäller symbolfrågorna som namn, flagga och att grundlagen ska kallas konstitution, men när det gäller substansen så har de i stort sett fått igenom sin vilja.
EU är redan en statsbildning, och den är på god väg att bli en stat. Hittills har EU opererat ”under radarn”, och framförallt sysslat med tekniska frågor som jordbruksstöd, handelsregler och annat som inte väcker den breda allmänhetens passioner. De flesta medborgare och politiker har inte förstått hur stor del av makten som flyttat till Bryssel. Men i det nya EU som Lissabonfördraget kommer att skapa går det inte längre att dölja att en mycket stor del av makten har flyttat bortom demokratisk kontroll.
Den Europeiska Unionen är en bräcklig konstruktion. De europeiska folken vill ha samarbete men det finns ingen entusiasm för en europeisk statsbildning. Nu har Lissabonfördraget drivits igenom utan folkligt stöd. Det kan ta några år innan vi ser konsekvenserna, men den europeiska makteliten har lagt in en beställning på mycket allvarlig legitimitetskris.