Nyligen höll EU-kommissionens ordförande, Jean Claude Juncker, sitt årliga tal i EU-parlamentet om ”tillståndet i unionen”. Det är inte vilket tal som helst, utan en stor sak. Saker som bara antyds i talet kan få stor betydelse framöver när kommission släpper konkreta förslag. Så här är en kort sammanfattning, satt i ett sammanhang.

Bättre tider
Juncker öppnade med att tala om att det ekonomiska läget förbättrats. Det är inte överraskande, för eurokrisen från 2009 är äntligen över i de flesta medlemsländer. Juncker sade förstås inte ett ord om att krisen slagit mycket hårdare i eurozonen än i resten av världen, och att det beror på att den felkonstruerade euron gör ekonomiska nedgångar allvarligare och längre. Istället gläds han bara åt att krisen nu – äntligen – tycks vara över. I alla fall för den här gången.

Handel
Nästa tema var handel. Kommissionen vill ha ett EU som är ”Open for Business”. Massmedia hade redan rapporterat om veckans stora handelspolitiska nyhet – att kommissionen backar från att förhandla de kontroversiella investerarskydden i handelsavtal med enskilda länder för att istället försöka få in dem i ett särskilt avtal för många länder, den så kallade multilaterala investeringsdomstolen (MIC). Han lyfte inte upp det i talet, men att kommissionen skjuter investeringsskyddfrågan på framtiden är en stor framgång för oss som är kritiska när EU:s handelspolitik sätter storföretagen framför miljö och välfärd.

En bra sak: Kommissionen ska i fortsättningen publicera alla utkast på förhandlingsmandat som de föreslår till rådet. Juncker säger att medborgarna i EU har rätt att veta vad kommissionen föreslår och hävdar att dagarna utan transparens är över.

Eurozonen och Det stora språnget
Juncker presenterade också sitt eget förslag för EU:s framtid. Förslaget är Junckers eget efter det att kommissionen tidigare i år presenterade en vitbok om EU:s framtid med fem olika linjer. Junckers linje är stark centralistisk och djupt oroande.

Juncker driver på om valutaunionen. Till att börja med uppmanade han alla medlemsländer att ansluta sig till bankunionen. Juncker tryckte på att detta var något brådskande. Han tryckte också hårt på att alla länder som inte har undantag från EMU ska gå med. Idag håller Sverige sig fritt från valutaunionen genom ett kryphål i regelverket, men kommissionen har tidigare talat om att de skulle kunna stämma Sverige för detta. Detta understryker behovet av att vi får till ett permanent undantag från EMU för Sverige. Danmark har redan fått detta. Det kräver fördragsändring, och det ligger troligtvis några år in i framtiden. Men det behöver förberedas redan nu genom ett aktivt diplomatiskt arbete.

Juncker gav också sitt stöd till förslaget om att EU skulle få en egen finansminister. Jag är minst sagt skeptisk till detta och framförallt till förslaget att en finansminister utsedd av EU ska har rätt att lägga in veto mot nationella budgetar. Just den delen av förslaget underlät dock Juncker att ta upp.

Juncker föreslog också att EU ska gå över till majoritetsbeslut på ett stort antal områden genom att använda de så kallade ”passerellerna” där makt kan flyttas till EU utan fördragsändring. Det är möjligt att det händer något på delar av det utrikespolitiska området, men jag är mycket skeptisk till att de förslag han tog upp om att avskaffa vetorätten på skatteområdet skulle kunna bli verklighet de närmaste åren. Det är ironiskt att Juncker som i egenskap av premiärminister ledde Luxemburgs utveckling till skatteparadis nu utmålar sig själv som motståndare till att länder beter sig som Luxemburg. Men betyder förslagen något i praktiken? Det är idéer som gillas av vänsterfederalister, men som kräver enhällighet och inte har en snöbolls chans i helvetet att få stöd av alla medlemsländer.

Juncker vill se en Europeisk underrättelsetjänst (Intellegence unit) och utöka den europeiska åklagarmyndighetens arbete till att även omfatta vissa terroristbrott. Jag tror att vi måste titta väldigt noga på vad de förslagen innehåller i praktiken. Sveriges riksdag och Regering har redan sagt nej till en gemensam åklagarmyndighet. Fortsatt och utökat samarbete är bra, men en ny byråkrati är problematisk.

EUs hårda gränser
Juncker talade om att skydda Europas externa gränser mer effektivt. Jag tror tyvärr att det främst handlar om att stärka EU:s murar. Han säger också att det måste finnas lagliga vägar till Europa. Och att EU ”is not a fortress and must never become one”. Talet är precis som EU:s flyktingpolitik motsägelsefullt.

Gäller domstolens domar eller ej?
En bra sak var att Juncker markerade tydligt att EU:s lagar ska gälla i alla medlemsländer: ”Rättssäkerhet är inget alternativ i EU. Det är ett måste”. Detta säger Juncker, antagligen som en påminnelse till Polen och Ungern om att de behöver följa lagstiftningen och ta emot flyktingar eftersom EU-rätten gäller alla, och alltid – inte bara när det passar ett visst land.

Huruvida han även anser att principen om rättstat och respekt för domstolsbeslut ska följas av EU och medlemsländerna när det gäller datalagring, flygpassagerar-register, och dataskydd (Privacy Shield) framgår inte. Det vore antagligen överdrivet optimistisk av mig att tolka det så. Men samma rättstatsprinciper som måste gälla Polen och Ungern behöver ju även gälla för oss andra.

Schengen och utvidgning
En nyhet var att Juncker föreslog att Bulgarien och Rumänien nu ska med direkt i Schengen, och att snarast möjligt också välkomna Kroatien. Intressant var också att Juncker verkar vilja starta upp processen igen med att utvidga antalet medlemsländer från Västra Balkan. Den processen har gått på sparlåga de senaste åren. Juncker var också mycket tydligt med att dörren är stängd för Turkiet så länge regimen beter sig som de gör. Allt annat vore orimligt.

Partistödet ändras
EU ska bli mer demokratiskt säger kommissionens ordförande. I nästa mening säger han att han vill ändra reglerna för finansiering av politiska partier så att EU inte ska ge pengar till ”anti-Europeiska extremister”. Det ordvalet är oroande. Idag ger EU-parlamentet stora pengar till fascister och högerextremister, samtidigt som man håller på att stänga av bidragen till demokratiska EU-kritiker som partiet som samlats runt den danska Folkebeveagelsen mod EU.

Men det är helt klart att något behöver göras när det gäller högerextremisterna. Det är rimligt att folkvalda ledamöter har resurser för att bedriva sitt parlamentariska arbete, även om de har obehagliga eller till och med avskyvärda åsikter. Men de flesta borde i alla fall kunna enas om att våldsbejakande fascister inte borde få mer stöd av EU än nödvändigt. Och faktum är att EU idag finansierar högerextrema Europapartier, som existerar enbart på grund av de kan få EU-bidrag.

Transnationella listor
Juncker stöd för iden om transnationella listor. Det är federalisternas önskedröm och tanken är att en viss andel av EU-parlamentet skulle väljas på centrala listor utifrån gemensamma valprogram, istället för i medlemsländerna. Det är i grund och botten en dålig idé som innebär att flytta makt från de nationella partierna till ledningarna för Europapartierna. Lyckligtvis är det ett förslag som inte heller det kommer att bli verklighet. Delvis därför att förslaget inte har så starkt stöd utanför EU-parlamentet, men också därför att det kräver enhällighet bland samtliga medlemsländer.

EU-president
Juncker vill slå samman EU-kommissionens president med presidenten för Europeiska Rådet till en position. Detta vore ytterligare en koncentrering av makten som jag ogillar. I praktiken vill han att hans efterträdare även ska chefa över statsministrarna och presidenterna i Europeiska Rådet.

Klimatet
Avslutningsvis kan jag konstatera att det var bra att Juncker nämnde klimatfrågan. Även om den inte fick en bråkdel av den vikt den borde ha. Och vi inväntar med spänning kommissionens förslag om utsläppsminskningar i transportsektorn. Låt oss hoppas att de förslagen både är realistiska, och på riktigt.