I dagarna har Israel gått till offensiv och bomberna faller över civilbefolkningen. Många svenskar reagerar med ilska, bestörtning eller vanmakt. Men Federleys personvalskampanj ser chansen till publicitet, och han deklarerar stolt att han skänker pengar till israeliska armén.

Om det är någon som i likhet med Federley tror att Israel är den svagare parten rekommenderar jag den här artikeln av Tel Aviv professorn Tanya Reinhart. Hon påpekar att angreppet på Gaza är förberett sedan länge, och är en del av en politisk agenda.

Federleys kontroversiella tilltag skadar hans parti. Tusentals centerväljare av den gamla stammen; kärnkraftsmotståndare, miljövänner och EU-kritiker är redan missnöjda med partiet högergir. Det här kan bli droppen som får bägaren att rinna över. Några kan gå till kd, andra kan lämna Alliansen helt och hållet.

Men Federleys beteende är ändå logiskt, sett i ljuset av det svenska personvalssystemet. Han står på 2:a plats efter Solveig Ternström på centerns lista för Stockholms Stad och driver en intensiv personvalskampanj. Centern ligger på 1,7% i valkretsen enligt senaste SCB, så han kan knappast bli invald annat än genom personkryss. För att komma över 8%-spärren behöver han få omkring 7-800 röster. Gör han det behöver han bara ha fler kryss än Ternström.

Om Federley genom sin PR-kupp lyckats vinna över 200 folkparti-röster i Stockholms stad, samtidigt som 1000 väljare i landet som helhet går till socialdemokraterna och ytterligare 1000 lämnar centern för kd, så har ändå Federley personligen gjort en bra affär.

De flesta svenska väljare vet tyvärr inte att man måste kryssa förstanamnet i ett litet parti om man vill att partiets val ska gälla. Istället kan mycket små grupper avgöra utgången. Och systemet får den absurda konsekvensen att en kandidat faktiskt kan tjäna på att skada sitt eget parti i jakten på personlig publicitet.