En tråkig sak med EMU-debatten är att EMU-anhängarna har så fruktansvärt dåliga argument. Under folkomröstningen kände sig till och med professor Lars Calmfors tvungen att säga åt dem på skarpen för att de ljög så mycket. Och då stod han ändå själv på Ja-sidan.

Men nu när kronan är lågt värderad har EMU-anhängarna gått till offensiv igen. Det påminner mig om när den ekonomiska oron i början av eurokrisen fick kronan att falla, och EMU-anhängarna gjorde sitt förra försök att riva upp folkomröstningen. Det var under Reinfeldts första mandatperiod, men EMU-kampanjen kom av sig när eurokrisen fick det att gå åt helvete i Grekland, eurozonen skakade, och kronas värde steg igen. Sedan dess har det varit tyst från EMU-anhängarna. Men nu när kursen sjunkit har de vaknat till liv igen.

På diagrammet ovan kan man se hur kronans kurs varierat mot euron under åren. Det är lätt att se att den gått både upp och ner. De senaste åren under coronapandemin och kriget i Ukraina har kronan gått ner, men det har också varit några av de mest ovanliga åren sedan andra världskriget.

Det var en sevärd EMU-debatt mellan Leif Pagrotsky (S) och Gunnar Hökmark (M) i Aktuellt den 30 januari 2023. Inslaget började 17:30 min in i sändningen.

Min bedömning är att Pagrotsky vann, men att Hökmark har ett skickligt munväder. Det intressanta är dock hur oerhört dåliga argument Hökmark hade.

Låt oss börja med det första argumentet Hökmark framförde i debattens första inlägg:

”Vi har ingen nytta av att detta att valutan sjunker eftersom vi är en så internationell integrerad ekonomi, så vi importerar och exporterar lika mycket, så den finns inte den här devalveringsvinsten.”

Det här är rent ut sagt trams. Om Hökmark tror på det själv, så visar det att han fortfarande inte har förstått EMU-kritikernas viktigaste ekonomiska argument.

Argumentet är faktiskt ganska enkelt. Om Sverige skulle få hög arbetslöshet för att vi drabbas hårdare än våra grannländer av en ekonomisk kris – vår bostadsbubbla kanske kollapsar – så har vi inga smärtfria val för att få ner arbetslösheten:

• arbetslösa kan tvingas flytta till andra länder,
• vi kan sänka lönerna och skära ned på välfärden (och går man den vägen så har Grekland visat att det är en mycket långdragen och smärtsam process som innebär många år med massarbetslöshet),
• vi kan bryta mot budgetreglerna genom att trycka eller låna enorma mängder pengar (vilket också har sina nackdelar),
• eller vi kan låta kronan sjunka i värde.

Det sista alternativet är inte smärtfritt, men det leder till att exportindustrin snabbt får en bättre ekonomi och börjar anställa, medan folk och företag styr om sin konsumtion mot inhemska producenter. Det leder till att arbetslösheten minskar snabbt, och kronan kan gå upp igen.

Den mångåriga eurokrisen har visat att möjligheten att låta en valuta sjunka i värde är ett verktyg som kan vara bra att ha. Det var också det här EMU-utredningen talade om när de på sidan 100 skrev att ”Vår bedömning är därför att förlusten av penningpolitisk självständighet utgör en betydande kostnad för ett svenskt deltagande i den monetära unionen”. Det här är ganska grundläggande nationalekonomi, och det förändras inte av att vi idag ”importerar och exporterar lika mycket” som Hökmark säger.

Vissa EMU-anhängare påstår dock att dagens internationella produktionskedjor innebär att våra företag inte vinner lika mycket på sänkt växelkurs längre. Men är det ens ett relevant argument i den här diskussionen? Även om det skulle vara så att det penningpolitiska verktyget blir lite mindre effektivt så så slutar det knappast att fungera. En tillfälligt sänkt växelkurs är fortfarande bättre än många år med massarbetslöshet. Och vi kan ju se på företagens vinster att exportindustrin fortfarande gynnas av en låg kronkurs:

Här är en artikel från SvD Näringsliv:

”Storföretagen tjänar storkovan på den svaga kronan. Det visar en genomgång som SvD gjort.”

Och här har vi SVT från 22:a augusti förra året.

”Svensk exportindustri gynnas av den svaga svenska kronan. Den får vinsterna i exportföretagen att öka rejält”

Avslutningsvis vill jag kommentera Hökmarks sista inlägg i TV-debatten:

”Det [den rörliga växelkursen] drabbar oss också i ett längre perspektiv därför att den gör investeringar i Sverige väldigt osäkra. Om kursen går upp och ner så vet ju den som ska investera inte tillräckligt mycket om säkerheten. Jämför då med att kring hela Östersjön och kring hela vår närhet så har vi länder som är med i euron, undantaget Polen och sen längre ner Ungern. Vi håller på att bli väldigt ensamma i en tid då vi behöver gemenskap med andra.”

I Gunnar Hökmarks värld så ligger Ungern tydligen i vår närhet, till skillnad från Tjeckien, Storbritannien och Norge. Och trots sin uppväxt i Skåne lyckas han glömma bort att Danmark ligger vid Östersjön.

Det här är inte förstå gången jag hört EMU-anhängare glömma bort att Danmark existerar när de pratar om Östersjön. Jag är övertygad om att det ingick i deras talepunkter när det begav sig. Jag blir rent nostalgisk av att höra det igen.

Problemet med EMU-anhängarna är dock inte att de är så dåliga på geografi, utan att deras argument i sak är så svaga att de väljer att låtsas som att våra grannländer inte finns i ett försök att låta mer övertygande.

I den sista meningen byter Hökmark dock ämne från ekonomi till säkerhetspolitik, och det förtjänar att bemötas för sig. De flesta tittare i Sverige vintern 2023 uppfattar rimligen hans ord som en anspelning på Rysslands angreppskrig mot Ukraina. Men det är inget bra argument vare sig för EMU eller svensk EMU-anslutning. Sverige har väldigt nära band med våra grannländer. Vi är med i EU, och snart är vi troligen också med i Nato. Påståendet om att vi skulle vara ensamma för att vi inte är med i EMU är så svagt att det spricker så fort man tittar på det.

Men hur påverkar valutaunionen EU:s möjligheter att agera gemensamt mot Ryssland? Det är mer komplicerat. Men de ekonomiska och politiska spänningarna som EMU leder till kan tvärtom göra det svårare att agera gemensamt. Italien är till exempel ett land som drabbats hårt av eurokrisen och där flera av de stora partierna, bland annat Salvinis parti Lega, har agerat för att motverka sanktioner mot Ryssland. Vi får skatta oss lyckliga över att den nuvarande premiärministern Meloni sina andra fel till trots åtminstone inte är ryssvän. När det gäller Ukraina så har Storbritannien varit betydligt mer konstruktiva än Italien. Vi kan också vara tacksamma för att det ekonomiska läget nu är betydligt bättre än under eurokrisen. Det är tveksamt om EU hade kunnat besluta om den sorts sanktioner vi ser nu ens om man velat.

Den ryska aggressionen mot Ukraina är ett allvarligt problem. Men det har inte så mycket med EMU att göra.

Gunnar Hökmark är före detta partisekreterare i Moderaterna och har suttit 15 år i EU-parlamentet. Han är ordförande för en välfinansierad tankesmedja, och sen en tid tillbaka kampanjar han aktivt i EMU-frågan. Han är en av Sveriges mest framträdande högerpolitiker som inte sitter i regeringen. Ändå väljer han att använda så här svaga argument när han får chansen att debattera i Aktuellt-studion.

EMU-anhängarna har tydligen inget bättre att komma med.

***

Bilder: By European People’s Party – EPP Congress Marseille 6255, CC BY 2.0 och Frankie Fouganthin, Leif Pagrotsky in jan 2014, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons. Screenshot från ECB med text.