De senaste fyra åren har borgarna ofta skrutit om att den nya regeringen varit bättre på att skicka ministrar till mötena i Bryssel än vad sossarna var.

Det stör mig. Och inte bara för att det varit väldigt mycket skryt för ganska liten skillnad. Det är faktiskt inget konstigt med att sossarna skickade en statssekreterare istället för en minister då och då, och det har även alliansen gjort när de tyckt att det har varit bättre. Alla möten är inte lika viktiga.

Man kan dock ifrågasätta om regeringen har valt rätt möten att vara borta från. Beatrice Ask har till exempel en del att förklara. Men framförallt så ser det illa ut att regeringen plötsligt börjat skolka från en tredjedel av sina möten nu under 2010. Det är inte okej att missköta arbetet i Bryssel bara för att det är valår hemma i Sverige.

Innan borgarna började valskolka från mötena i Bryssel så hade de dock en något högre närvaro. Och det parti som skrutit mest, och rackat ner på sossarna hårdast är utan tvekan folkpartiet.

Folkpartiet brukar säga att de gillar ”Europa”. Men det är visionen om EU som de är förtjusta i. Verklighetens EU är inte lika intressant.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att det är just folkpartiet som ligger i botten på närvarostatistiken. Nyamko Sabuni är den minister som skolkat mest från möten i Bryssel och bara deltagit på 46,7 % av mandatperiodens möten. Därmed räddar hon folkpartiledaren Jan Björklund som varit borta på 50 % från sistaplatsen.

***
Bloggar: Jonas Sjöstedt skriver om detta utifrån sin erfarenhet i EU-parlamentet.