I helgen var jag på Grön Ungdoms riksårsmöte och föreläste om utträde ur EU och konstitutionen. Det gick rätt bra, och det var ett bra årsmöte överhuvudtaget och den som vill läsa mer om det kan göra det på RÅM-bloggen.

Under föreläsningen citerade jag bland annat den berömda meningen i artikel I:41.3 om att ”Medlemsstaterna ska åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga.” Översatt till normal svenska betyder den att EU-länderna förbinder sig att antingen skaffa sig ständigt bättre vapen eller upprusta. Nedrustning är solklart förbjuden.

Det är en konstig sak att skriva in i en grundlag.

Jag tog dessutom upp artikel I:41.2 om att ”Den gemensamma säkerhets och försvarspolitiken skall omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska Rådet med enhällighet har beslutat detta.”

En av seminariedeltagarna ville anteckna citatet, men det är lite långt att skriva ner på tavlan så jag lovade att blogga om det istället.

Om Sverige antar EU-konstitutionen och den fortfarande innehåller den här artikeln har vi gått med på att EU ska ha ett gemensamt försvar. Det vi har kvar att förhandla om då är tidpunkten för när det ska upprättas, men principbeslutet är redan taget.

Jag kan inte förstå hur socialdemokrater och centerpartister som å ena sidan inte vill att ska ha ett gemensamt försvar, men å andra sidan ändå är för konstitutionen inte ens vill diskutera om att Sverige borde försöka ändra detta nu när konstitutionen ändå omförhandlas.