”Därför bör riksdagen vänta med Ceta-avtalet”
På onsdag ska riksdagen rösta om Ceta, handelsavtalet mellan EU och Kanada. Det hade varit bättre om den ansvarige ministern, Ann Linde (S) hade avvaktat med att lägga fram propositionen om avtalet. Nu finns ytterligare skäl att vänta med beslutet. Nyligen kom en dom från EU-domstolen som konstaterar att den modell för investeringsskydd inom EU som tillåtit företag att stämma stater utanför det vanliga rättssystemet inte är förenlig med EU-rätten. Domen innebär att nära 200 sådana avtal behöver göras om.
Jag och Miljöpartiets grupp i EU-parlamentet är också kritiska till det snarlika investeringsskydd som finns i Ceta. Även detta system (Investment Court System, ICS, på engelska) kommer att prövas av EU-domstolen. Sverige kan liksom andra länder vänta med att ratificera avtalet tills denna dom är avkunnad. Det skulle också ge oss tid att analysera avtalet närmare och antingen kräva en omförhandling eller se över vår egen lagstiftning på flera områden.
Detta gäller bland annat gruvexploatering. I nuläget finns tolv kanadensiska gruvbolag med intressen i Sverige. Några av de gruvor de vill starta kan ge allvarliga konsekvenser för miljö, vattentillgångar och turism. Ceta-avtalet ger företag rätt att stämma länder som försämrar värdet på företagets investeringar, genom att till exempel skärpa miljölagstiftningen eller avslå begäran om att få starta en gruva. Risken finns att företag som fått prospekteringstillstånd men sedan inte klarar miljöprövningen stämmer svenska staten på miljardbelopp. För att minska risken för stämningar borde Riksdagen skärpa gruvlagstiftningen innan Ceta-avtalet träder ikraft. Mineralavgiften behöver kraftigt höjas, förbud införas mot att prospektera i naturskyddsområden och vi behöver skärpa skrivningarna i miljöbalken.
Ceta-avtalet förbjuder oss inte från att skärpa miljölagarna. Men det kommer att bli svårare att få igenom skärpningar om det finns risk att Sverige stäms på miljardbelopp.
Avtalet kommer inte att ratificeras av alla parlament förrän om tidigast ett år, och det är många länder i EU som är fortsatt tveksamma till Ceta. I Frankrike tillsattes en särskild utredning som fått presidenten Emmanuel Macron att be EU-kommissionen att lägga till ett ”klimatveto” i Ceta. Tanken är att Ceta inte ska kunna hindra ny lagstiftning för att uppnå Parisavtalets mål om klimatet. Ett sådant tillägg i avtalet borde också Sverige kräva.
Det finns visserligen skrivningar om miljö och konsumentskydd i avtalet, men de är inte bindande. Redan idag är det svårt att skärpa lagar som förbättrar miljö- och konsumentskydd och det blir inte enklare med Ceta, troligen svårare. Bland annat kommer resursstarka företag att kunna vara med och påverka politiska beslut i ett tidigare skede genom så kallat ”regulativt samarbete.”
Det påstås ibland att Ceta-avtalet skapar jobb, men detta har inte kunnat beläggas med fakta. Enligt de mest optimistiska prognoserna för Ceta spekulerar i en höjning av BNP för EU:s del på endast 0,03 procent. Det innebär i praktiken att avtalet inte ger någon nämnvärd ökning av jobben. Om avtalets förespråkare var ärliga skulle de inte lyfta fram sådana påståenden i debatten.
Ceta-avtalet påbörjades redan 2009 och speglar den typ av avtal som var standard då och som främst gynnar stora företag. Sedan dess har kritiken mot den här sortens handelsavtal växt världen runt vilket bäddar för en nystart för handelspolitiken. I nya avtal borde reglerna för miljö, konsumentskydd och mänskliga rättigheter vara bindande. Miljö, välfärd och demokrati ska inte stå över kortsiktiga vinstintressen.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker