EU-kommissionen har deklarerat att den tar en paus i förhandlingarna om TTIP-avtalet mellan EU och USA. Utlösande faktor var sannolikt valet av Donald Trump till USA:s nye president, men det är fel att ge honom äran (eller skulden) för att TTIP har havererat. Det beror snarare på att de risker som avtalet medför har lett till en sällan skådad mobilisering från fackförbund, miljö- och konsumentorganisationer och allmänheten på båda sidor av Atlanten.

När kritiken mot TTIP började artikuleras för fyra år sedan var det i form av ett yrvaket frågande, sedan har protesterna växt och fyllt gatorna i land efter land i Europa. Hemlighetsmakeriet har väckt kritik långt in i de stora partigrupperna i EU-parlamentet. Fackföreningar världen runt varnar för urholkade fackliga och sociala rättigheter. Jurister kritiserar att företag skall kunna stämma stater i särskilda skiljedomstolar. Bondeorganisationer i Europa oroas över att omfattande antibiotikaanvändning och bristande djurskydd i USA kan snedvrida konkurrensen och slå ut europeiskt jordbruk som har högre miljöstandarder.

De som bemödat sig att läsa Ceta-avtalet inser att många av de problem som finns i TTIP också återfinns i Ceta. Samma form av kontroversiellt investeringsskydd ger företag möjligheter att utanför nationella domstolar stämma stater som lagstiftar till skydd för människor och miljö. Samma system för avreglering hämmar de praktiska möjligheterna att återta avreglerad offentlig verksamhet i egen regi, och samma detaljerade regelsamarbete riskerar att försena och försvåra framtida lagstiftning mot till exempel farliga kemikalier och för att skydda arbetares rättigheter.

Ceta-avtalet har en lång och snårig väg att vandra innan ett slutligt verkställande. TTIP kommer sannolikt inte att kunna genomföras. TPP, avtalet mellan USA och ett flertal andra länder kring Stilla havet, är sannolikt också på fallrepet. Är detta slutet på global frihandel? Nej, självklart inte. Fler och fler länder utbyter varor och tjänster, migrationen och vårt resande öppnar nya kontakter och affärsmöjligheter.

Vi kommer även i framtiden att behöva hantera och reglera handeln mellan människor och länder. Miljöpartiet vill verka för en rättvis handel som kan stärka demokrati, miljö och mänskliga rättigheter. Många rörelser som har kritiserat avtalen vill nu vara med i skapandet av nya modeller för handel. USA:s största miljöorganisation Sierra Club som var positiv till NAFTA-avtalet för 20 år sedan är nu mycket kritisk till TTIP, TPP och CETA. Nyligen kom de med förslag på en ny modell för handel som sätter klimatarbetet i fokus.

Vid en konferens i Rumänien nyligen med 650 småbönder och konsumenter från 40 länder framfördes krav på en ny världshandel som gynnar matsuveränitet i stället för global spekulation med livsmedel. I ett internationellt upprop kallat Namurdeklarationen har ett flertal forskare, inklusive ekonomer som Thomas Piketty, pläderat för att framtida handelsavtal måste bidra till hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning och kampen mot klimatförändringarna.

Det finns många fler initiativ i samma riktning. Jag välkomnar det nyväckta intresset för rättvisa handelsavtal som stärker demokratin. Som ett inspel i den debatten vill jag och Gröna gruppen i EU-parlamentet ta initiativ till en bred konsultation med civilsamhället om handeln.

Här är några av mina förslag på utgångspunkter i den nödvändiga debatten:

* Låt handelsavtalen hantera just handel, i stället för investeringsskydd och detaljerat samarbete om framtida lagstiftning som riskerar att få negativa effekter på miljö- och klimatlagstiftning.

* Utred om livsmedel kan frikopplas från den globala spekulationsekonomin. Allt fler människor efterfrågar närproducerat samtidigt som handelsavtalen uppmuntrar till stordrift och långväga mat.

* Använd FN:s nya globala mål för hållbar utveckling till 2030 som utgångspunkt i skapandet av en rättvis handel. Skapa effektiva minimiregler för miljö, djurskydd, mänskliga rättigheter och fackligt inflytande.

* Förenkla förfarandet för länder och sammanslutningar som EU att förbjuda import av produkter som inte uppfyller minimireglerna gällande exempelvis social och miljömässig hänsyn.

Ur spillrorna av TTIP och CETA kan vi bygga såväl en ny global handelspolitik som en bättre värld.

Max Andersson, EU-parlamentariker, Miljöpartiet de gröna