Jag har en ledare i ETC Göteborg om EMU.

***

Alliansen blundar för problemen med EMU

Det finns inget som kan få politiker att bete sig så dumt som blind övertygelse. Just nu diskuterar till exempel alliansen på fullt allvar om de ska gå till val på att gå med i EMU, skriver riksdagsledamoten Max Andersson.

Det är framförallt Folkpartiet och Kristdemokraterna som försöker skriva in det i alliansens valmanifest. Centern har signalerat att de kan lägga sig, men än så länge håller moderatledningen emot. Samtidigt, i världen utanför Rosenbad, blir det allt tydligare att EMU inte fungerar.

De senaste EU-toppmötena har dominerats av den ekonomiska krisen i Grekland och det är inte det enda landet med problem. Det gigantiska experimentet att 16 olika länder ska ha samma ränta och valuta, trots att de har olika ekonomier, håller på att gå in i väggen.

Den grekiska krisen är inte bara eurons fel. Den förra vänsterregeringen förfalskade den ekonomiska statistiken för att bli insläppta i EMU och deras konservativa efterträdare fortsatte på samma väg. Men ett land kan inte leva på förfalskad statistik. I år är budgetunderskottet 12,7 procent, och de har tvingats till drastiska nedskärningar som förvärrar lågkonjunkturen ännu mer. Underskottet är i samma storleksordning som det vi hade i Sverige under 90-talskrisen, men till skillnad från oss kan de varken sänka räntan eller devalvera för att stimulera ekonomin. Eftersom de är med i EMU har de förlorat de viktigaste verktygen för att ta sig upp ur krisen. De internationella långivarna tar nu ut en riskpremie som motsvarar att risken för en grekisk statsbankrutt ligger på 17 procent.

Spanien, Italien, Irland och Portugal har skött sig betydligt bättre än Grekland men har ändå liknande problem. EMU-konstruktionen är instabil och kommer inte att hålla i längden. Nu under våren har Tysklands förbundskansler Merkel föreslagit att länder ska kunna tvingas lämna EMU.

Samtidigt som sprickorna i valutaunionen blir allt tydligare, har argumenten för ett svenskt inträde fallit sönder. Ja-sidans paradargument om att valutaunionen skulle ge tillväxt genom ökad handel har fallit. Den moderna forskningen visar, enligt den EMU-positiva ekonomen Harry Flam, att den effekten bara motsvarar en engångsökning av BNP på några tiondels procent. Lika mycket som några månaders normal tillväxt. Undersökningar från statsvetarna i Göteborg har också visat att de länder som tackat nej till EMU har större inflytande i EU än andra länder i samma storlek. Det är förhandlingskompetens och hur man agerar i sak som är viktigt för inflytandet. Det är också tydligt att svensk exportindustri haft en stor fördel av att kronan fått en lägre växelkurs nu under krisen. Arbetslösheten hade varit betydligt högre om vi varit med.

De rödgröna har redan lyckats ena sig om att Sverige inte ska gå med under nästa mandatperiod. Valutaunionen innebär stora risker och små fördelar. Argumenten för ett svenskt inträde har aldrig varit svagare än idag. Om borgarna blundar för argumenten och istället låter sig styras av blind övertygelse riskerar de ett rejält magplask.