I en stundtals förvirrad replik på vår artikel om EU:s handelsavtal med Japan misslyckas centerpartisten Fredrick Federley med att bemöta ett enda av de argument vi framför mot avtalet. I stället rör Federley ihop tullar, sysselsättningseffekter och Ryssland (!) i en salig blandning som med all önskvärd tydlighet visar att han varken läst Japanavtalet eller förstått dess effekter, skriver jag, Valle Karlsson och Daniel Suhonen i SvD.

Huvudpoängen i vår originalartikel är att EU-kommissionen, friskt påhejad av stora kommersiella särintressen, lyckats med att få dessa kontroversiella avtal att framstå som en motreaktion mot Donald Trumps protektionistiska politik. Detta trots att avtalen har väldigt lite med frihandel att göra utan snarare stärker kommersiella särintressens möjlighet att urvattna framtida lagstiftning.

Denna poäng verkar ha gått helt över huvudet på Fredrick Federley. I stället gör han en halmgubbe och svingar vilt om frihandel och betydelsen av sänkta tullar, trots att vi i vår artikel tydligt poängterat att det grundläggande problemet med avtalet är just att det INTE handlar om dessa saker. Att en politiker som Federley, med högt förtroende i miljöfrågor, förefaller så totalt tondöv inför avtalets risker bevisar med all önskvärd tydlighet hur framgångsrik EU-kommissionen och de stora näringslivsintressena varit i sin strategi. Federleys replik är på det viset extremt värdefull, eftersom den så generande öppet bekräftar hela tesen i vår originalartikel.

I ett fall är det dock värt att bemöta Federleys påstående i sak, då han hävdar att avtalet skulle vara en nödvändig injektion för tillväxt och skapandet av nya jobb. Inte ens när man läser EU-kommissionens eget underlag framstår detta påstående som rimligt. I kommissionens studie, som både är optimistisk i förhållande till liknande studier och bygger på en beräkningsmodell som historiskt gravt har överskattat effekterna av liknande avtal, beräknas EU:s BNP öka med endast 0,14 procent. Detta är dessutom en effekt som träder i kraft först år 2035. Lika blekt är det för jobbskapandet, där förväntningen på sysselsättningen enligt en studie från EU-parlamentet som bäst förväntas generera högst ”blygsamma effekter”. Med den historiska osäkerhet som är förknippad med den här typen av uträkningar är det således oklart om avtalet får ens mätbara effekter på EU:s ekonomi.

Det måste vara möjligt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Donald Trumps protektionistiska linje är fullständigt vansinnig. Men lika extrem är EU-kommissionens politik där demokratiska parlament via dessa avtal bakbinds till förmån för stora kommersiella särintressen.

”Det verkar som att Carl Bildt har fått för sig att han har rätt, bara för att de hade fel i Sovjet”, skaldade humorgruppen Galenskaparna & After Shave på 90-talet. Byt Sovjet mot Trump och Bildt mot Federley och låten står sig fint även år 2018.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker
Valle Karlsson
ordförande Seko
Daniel Suhonen
chef fackliga idéinstitutet Katalys