Max Andersson

EU måste kräva skydd av Amazonas i handelsavtal

Brasiliens nytillträdde president Jair Bolsonaro har inte ödslat någon tid sedan han tillträdde vid årsskiftet; skövlingen av Amazonas ska påskyndas, frivilligorganisationers inflytande begränsas och klimatförändringarna ignoreras. Det är nu hög tid att omvärlden reagerar. EU bör omgående frysa de pågående handelsförhandlingarna tills dess att Bolsonaro garanterar att mänskliga rättigheter upprätthålls och Paris­avtalet respekteras, skriver jag i ETC.

EU förhandlar just nu ett handelsavtal med de så kallade Mercosur-länderna i Latinamerika, där Brasilien är den överlägset största aktören. Förhandlingarna har gått långsamt, inte minst på grund av oenigheter kring jordbruksfrågor. Efter 37 förhandlingsrundor närmar sig avtalet nu dock färdig form – samtidigt som president Bolsonaro gör sig redo att skövla Amazonas och begränsa medborgerliga rättigheter.

Det är nu hög tid att EU vågar ställa tuffa krav i förhandlingarna. Enligt EU-kommissionens (som förhandlar avtalet för EU:s räkning) egen bedömning är avskogningen ett globalt problem som leder både till förlust av biologisk mångfald, fattigdom och accelererande klimatförändringar. Unionen har även, med rätta, en hög svansföring i frågor rörande mänskliga rättigheter. Om kommissionen tar sina egna slutsatser på allvar krävs nu handling.

Tyvärr har dock EU-kommissionen en lång historia av misslyckanden på det här området bakom sig. Oförmågan att förhandla fram bindande regler om fackliga rättigheter i 2010 års handelsavtal med Sydkorea har lett fram till en situation där Sydkorea utan konsekvenser har kunnat kränka fackliga rättigheter.

Samtidigt vägrar landet skriva under flera av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundkonventioner. Efter år av informella samtal har EU-kommissionen nu annonserat att man avser vidta de mest långtgående åtgärder handelsavtalet tillåter; ”formella överläggningar”. Hade Sydkoreas överträdelser av avtalet i stället rört något handelsrelaterat område hade det funnits en uppsjö av sanktionsmekanismer att ta till.

Lika illa har det varit på miljöområdet. Trots upprepade vädjanden från miljöorganisationer och djurrättsgrupper vägrade EU att på något sätt involvera frågan om valjakt i ett nyligen ingått avtal med Japan – i stället skulle unionen arbeta inom den internationella valkommissionen (IWC) för att påverka landet. Två veckor efter att avtalet skrivits under meddelade Japan att man lämnar IWC och för första gången på tre decennier återupptar kommersiell valjakt. EU:s ansvariga handelskommissionär Cecilia Malmström lär knappast få något pris för den förhandlingsstrategin.

Genom att i förhandling efter förhandling helt utelämna bind-
ande krav för miljö, klimat och fackliga rättigheter har EU:s handelsstrategi fundamentalt misslyckats. Det går inte att driva handelspolitik i ett separat universum helt frånkopplat alla andra former av samhällsmål. Nu måste det till en förändring. Ett första steg är att ställa bindande krav på att Bolsonaros Brasilien och övriga Mercosur-länder garanterra medborgerliga rättigheter, miljön och genomförandet av Parisavtalet.

Vill EU behålla någon trovärdighet framöver kan inte klimatet komma i sista hand, utan måste tillsammans med mänskliga rättigheter sättas överst på agendan.

Då kanske rentav den heliga frihandeln får stå tillbaka.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. Information om vilka kakor som används och integritetspolicy.

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng