Margot Wallström och jag är inte eniga om mycket när det gäller EU, men när det gäller det nya fördraget är vi i alla fall överens på en punkt. Nämligen att det nya fördraget i princip är samma förslag som Frankrike och Holland röstade nej till år 2005.
– Det är i grunden samma förslag som konstitutionen, säger dock Wallström som utgår ifrån att innehållet i fördraget ska ge EU-samarbetet den skjuts det behöver och göra det effektivare.
Hon tycker dock att det är bra att EU struntat i att lyssna på kritiken och kommer tillbaka med samma fördrag en gång till. Jag tycker att det är dåligt. Där skiljer vi oss.
När det gäller synen på demokrati så utgår Wallström helt från Brysselapparatens verklighetsbild. I Bryssel är folkomröstningar och folkligt inflytande är något man är rädd för.
– Jag brukar säga att man får ta ett helvete i taget, men det är förstås ett skräckscenario, säger Wallström i en intervju med en grupp journalister på sitt kontor på kommissionen i Bryssel.
Det är Wallströms reaktion inför risken att Irland röstar nej för att bevara sin alliansfrihet. Förslaget om att gå vidare med byggandet av en EU-armé är inte populärt på Irland, men EU har gett sig den på att man ska få irländarna att svälja fördraget i sin helhet.
Wallström låtsas också att hon inte har någon åsikt om ifall Sverige ska folkomrösta, samtidigt som hon anlägger hon ett tydligt ovanifrån-perspektiv.
– Fördelarna är att man tvingas att informera, men nackdelarna är att man kan tycka att det är det svåraste och trubbigaste instrumentet för en demokratisk process om en så komplex fråga. Det är inte säkert att det är det mest demokratiska, säger Wallström.
Om vi har en folkomröstningen kommer tiotusentals människor läsa fördraget, hundratusentals kommer att diskutera det ingående, och miljoner svenskar kommer att studera ja och nej-sidans främsta argument och sätta sig in fördragets huvuddrag. Sverige kommer att kylla av föredrag, studiecirklar och debatter och valdeltagandet kommer att vara mycket högt, precis som det var i EU och EMU-omröstningen. Frågan om EU:s framtid kommer att diskuteras på allvar.
Om vi inte har en folkomröstning kommer frågan istället att avgöras av en riksdag där utgången är given på förhand och antalet ledamöter som faktiskt bryr sig om att läsa fördraget kan räknas på ena handens fingrar.
All erfarenhet säger oss att de ledamöter som röstar ja inte kommer att ha läst den text de röstar om. Deras kunskaper kommer att vara begränsade till enstaka propagandaslogans och de kommer att ha en mycket dimmig och delvis felaktig bild av vad de röstar om.
Janne Josefsson visade detta på ett mycket åskådligt sätt våren 2005 när han orsakade panik i riksdagen när han försökte intervjuva de synnerligen okunniga ledamöterna om fördragets grunder. Det är så den representativa demokratin fungerar. Vill man att riksdagsledamöterna ska läsa fördraget måste man utlysa folkomröstning.
Margot Wallström hävdar att ett beslut i en folkomröstning som att grundas på fakta och ordentlig diskussion inte är vara mer demokratiskt. Vad hon egentligen menar är att då är hennes sida inte garanterad att vinna.