Varför är det så få politiker som bloggar? I Storbritannien är det inte mycket mer än ett tjugotal parlamentariker som bloggar regelbundet. Här i Sverige är det inte heller mer än ett fåtal ledamöter som bloggar på allvar. Varför är det så?

Som ledamot kan man naturligtvis alltid hävda att man inte har tid. Det är en utmärkt ursäkt. (I alla fall i Sverige och om man kommer från ett litet parti.) Men det är knappast den enda förklaringen. Som ledamot väljer man själv hur man prioriterar.

Den engelske toppbloggaren och politiker-wanna-been Iain Dale diskuterar den här tillsammans med bloggare och politiker på sin webb-TV. Jag är övertygad om att alla icke-bloggare och icke-parlamentariker tycker att programmet är extremt tråkigt. Men som bloggare och riksdagsman tycker jag att den är synnerligen intressant.

Ett av de viktigaste skälen till att ledamöter inte bloggar sägs vara rädslan för att råka illa ut om man råkar skriva något dumt. Trots att det fenomenet är inte helt okänt här i Sverige, så tror jag inte att det avskräcker särskilt många i det här landet. I Storbritannien finns det dock politiker som gjort bort sig rejält på bloggen. Förr eller senare kommer att hända här också.

Ett annat skäl att inte blogga är att man saknar förmågan att skriva informellt på det sätt som bloggen kräver. Att man är bra på att skriva debattartiklar betyder inte att man är bra på att blogga. Absolut inte. Det finns ledamotsbloggar som nästan enbart består av debattartiklar, riksdagstal och liknande. Det är inget fel i det. En sådan blogg fungerar mest som ett praktiskt sätt att publicera en vanlig hemsida. Men som blogg betraktat är det inget vidare.

Det tredje skälet till att ledamöter inte bloggar – och jag tror att det är det viktigaste – är att bloggande nästan förutsätter att man skriver om fler frågor än de man brukar syssla med i riksdagen. Det känns otryggt. Osäkert. Som ledamot vill man ju att allting man skriver ska vara till 100% korrekt. Ett stort intresse för fakta är visserligen en tillgång i riksdagen, men inom bloggvärlden är det snarare ett hinder.