EU:s klimatpolitik är alldeles för svag, och står sig dåligt i jämförelse med Norge, skriver Max Andersson i Borås Tidning 2008-02-28.

***

Svag klimatpolitik i EU

EU-medlemskapet har lett till att Sverige blivit ett tystare land.

Förr brukade Sverige ofta rösta tillsammans med tredje världen i FN:s generalförsamling när skiljelinjen gick mellan nord och syd. Men sedan EU-inträdet har vi anpassat oss till de stora EU-länderna linje. Den oberoende svenska rösten har tystnat, och det är särskilt allvarligt i den internationella klimatdebatten.

EU:s linje i klimatfrågan är lätt förenklat en kompromiss mellan länder som Spanien som knappt vill erkänna att klimatkrisen existerar, och regeringar som i likhet med Reinfeldt har insett att det finns ett problem men inte förstått hur allvarligt det är. Forskarsamhället har varnat för att världen kanske tål en temperaturhöjning med 2 grader, men att allt däröver är mycket riskabelt. Om vi inte får stopp på uppvärmningen i tid kommer den att bli självgående. När skogarna i tropikerna torkar ut och börjar brinna kommer uppvärmningen bli svår att stoppa. Enligt vissa forskare måste den rika världen sänka utsläppen med cirka 90 % till år 2030.

Norges regering har lyssnat på forskarna och antagit ett nytt mål om att minska sina utsläpp med 100 % fram till 2030. Även om de räknar in en del satsningar i tredje världen, så är det ändå världens mest ambitiösa klimatmål. Det står i skarp kontrast till EU, som först misslyckades få igenom en minskning med 25-40 % till 2020 under klimatmötet på Bali, och nu har lagt ett förslag där EU-kommissionen nöjer sig med 20 %. Det är en halvmesyr, men regeringen har sagt att de är nöjda. Istället för att protestera mot en politik som gör att vi riskerar en klimatkatastrof tog de flyget till Bryssel för att lobba på EU om att sänka kraven på oss själva. Och nu när klimatberedningen lagt fram förslag som åtminstone är bättre än EU:s så går Reinfeldt ut och säger att de inte behöver antas!

Det finns många skillnader mellan Sverige och Norge. En viktig skillnad är att Norge har en bra regering. Medan Sverige har regering som gick till val på att föra en oseriös klimatpolitik. Men det finns också en annan skillnad. Norge är inte med i EU. De måste alltså ta ansvarar för sin egen politik. De antar tuffa målsättningar som ligger i linje med vad som krävs för att rädda världen från en global klimatkatastrof. Medan Sverige står och mumlar i EU-ledet och arbetar för att sänka kraven på oss själva!

Den viktigaste uppgiften är att övertyga världsopinionen om att klimatet måste räddas. Det kommer att kräva politiskt smärtsamma åtgärder, framförallt i länder som USA, och det kommer inte att bli lätt att övertyga dem. Men man övertygar alltid bättre genom att konkret utveckla och visa på alternativ, istället för att prata om att någon annan ska göra jobbet. Norge har förstått att ord inte är värda något om de inte backas upp av trovärdig handling. Men vare sig EU eller Reinfeldt har förstått detta. Sverige behöver en ny regering, och världen behöver en trovärdig svensk röst i klimatfrågan.

Max Andersson