Det har varit en händelserik vecka på plats i Bonn på klimatförhandlingarna inför COP24, och mitt budskap har varit tydligt: vi behöver ett regelverk som minskar fossilindustrins inflytande på klimatförhandlingarna.

Fossilindustrin har mycket pengar att tjäna på att fördröja åtgärder mot klimatförändringar och är ofta närvarande på FN:s klimatförhandlingar. En uppmaning om att anta en policy mot intressekonflikter har kommit från länder som representerar över 70 procent av jordens befolkning. För att stödja detta initiativ antog EU-parlamentet i höstas en resolution inför klimatförhandlingarna COP23 med ett stycke om intressekonflikter som jag skrivit. Resolutionens syfte är att uppmana EU-kommissionen att ta upp arbetet mot intressekonflikter, och att sluta blockera dessa diskussioner.

Under veckan i Bonn lämnade jag bland annat över ett öppet brev till EU-kommissionen där 88 EU-parlamentariker från olika politiska grupper uppmanar EU att ta på sig ledartröjan i klimatförhandlingarna och stödja en policy mot intressekonflikter.

I samband med brevet från oss EU-parlamentariker har hundra civilsamhällsorganisationer skrivit under ett brev med liknande krav till Kommissionen. Över 8 000 amerikanska medborgare har i en namninsamling uppmanat EU att inte låta fossilindustrins intressen styra klimatförhandlingarna, som i USA och Kanada. De uppmanade EU att ”dumpa Trump” och istället visa ledarskap för klimatet. Vi hade en presskonferens i Bonn om överlämningen av breven, se den här.

Under onsdagen släppte den gröna gruppen i EU-parlamentet en rapport om hur vanligt det är att politiker tar svängdörren till jobb i fossilindustrin, och vice versa. Exempel från tretton europeiska länder visar på att industrin ofta rekryterar från politiken som ett sätt att köpa sig inflytande. Se presskonferensen för rapporten här.

Jag anser att det finns flera problem med svängdörrar mellan fossilindustrin och politiken. Om politiker ser fossilindustrin som en framtida arbetsgivare finns det en risk att politiska beslut gynnar industrins intressen. Det finns också risk för otillbörlig påverkan. Det är också problematiskt om samhället styrs av en elit, där vissa personer rör sig fram och tillbaka mellan politiken och näringslivet. Utan en tydlig skiljelinje mellan folkvalda och företagsintressen riskeras människors förtroende för demokrati att skadas. Därför menar den gröna gruppen att det behövs en obligatorisk och fungerande karenstid på tre år som omfattar fler än ministrar och statssekreterare.

Tiden vi har för att sänka utsläppen och förhindra farliga klimatförändringar börjar rinna ut. Fossilindustrins lobbying är inte bara ett problem på COP. Deras lobbying i medlemsstaterna påverkar staternas linje i FN:s klimatförhandlingar. För att förbättra förutsättningarna för bra beslut på klimatförhandlingarna behöver vi ett regelverk mot intressekonflikter. Det återstår att se om EU kommer att engagera sig konstruktivt i frågan eller istället följa USA och Kanadas linje och fortsätta motarbeta frågan om intressekonflikter.

Veckan i Bonn avslutades utanför plenum, där flera civilsamhällesorganisationer samlats för att protestera mot fossilindustrins inflytande på FN:s klimatförhandlingar. Det är dags att stänga dörren för fossilindustrin.

Länkar:

Intervju i Ekot om intressekonflikter:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6942344

Intervju i ETC om intressekonflikter:

https://www.etc.se/klimat/manga-olosta-fragor

Intervju i ETC om svängdörrar mellan politiken och näringslivet:

https://www.etc.se/inrikes/ny-eu-rapport-tydliga-svangdorrar-mellan-politiken-och-naringslivet

Artikel i ETC om EU-budget och satsningar på klimatet:

https://www.etc.se/klimat/halvdan-klimatsatsning-i-eu-budget