Just nu pågår klimatförhandlingarna i Katowice, Polen och det krävs krafttag för att begränsa klimatuppvärmingen till 1,5 grader. Det är hög tid att slänga ut fossilindustrin från klimatförhandlingarna och sätta planeten före kommersiella särintressen, skriver jag i Expressen tillsammans med Rebecka Le Moine, Hanna Lidström och Karin Pleijel.

Allt för länge har ekonomisk kortsiktighet dikterat det ”möjligas gräns” i klimatpolitiken. Trots att forskarnas varningar står som spön i backen är det få länder som kan skryta med sin klimatpolitik när de anländer till konferenscentret i Polen.

Världens regeringar fortsätter att prioritera fossilföretagens önskningar framför klimatarbetet. Fossilindustrin, vars utsläpp håller på att förstöra vår planet, tillåts inta en privilegierad roll under klimatförhandlingarna. De kommer som rådgivare, observatörer och ibland sitter de rentav med som delegater. Storsponsor i Katowice är exempelvis det polska kolföretaget JSW, en av Europas största producenter av koks. I ett pressmeddelande förklarar JSW att toppmötet är ett sätt att knyta kontakter och visa upp sina varor inför världens regeringschefer.

Gasindustrin har drygt tusen lobbyister i Bryssel som arbetar för fullt med att förmå EU att gynna klimatskadlig naturgas.

Fossillobbyister härjar fritt i Bryssel

Smutsiga företag ges också omfattande möjligheter att bromsa och urvattna klimatambitionerna på EU-nivå. I dag härjar företagens lobbyister fritt i Bryssel och med argument om att skydda unionens konkurrenskraft har de urvattnat både EU:s utsläppshandel och begränsat unionens klimatmål. Gasindustrin har drygt tusen lobbyister i Bryssel som arbetar för fullt med att förmå EU att gynna klimatskadlig naturgas.

Det är inte bara i klimatpolitiken som ekonomiska särintressen har för stort inflytande. Samma problem genomsyrar den internationella handelspolitiken. Dagens handelsavtal leder till större investeringar i miljöskadlig verksamhet, ökar koldioxidutsläppen och gör det fritt fram för investerare att stämma stater som försöker skärpa sina miljölagar. Klimatarbetet har en underordnad roll och beaktas först när den ekonomiska tillväxten har ”fått sitt”.

Omställningen skapar många jobb

Vi kan inte fortsätta så här. Tillväxttakten i ekonomin ska inte upprätthållas på bekostnad av miljön och klimatet. Den stora omställningen som klimatkrisen kräver kommer att skapa en väldig massa jobb, men det är inte för jobbens skull som omställningen behövs – det är för att rädda planeten. Frågan om vi har råd att undvika uppvärmningen handlar inte om kronor och ören. Lyssnar man på klimatforskarna vet man att för miljoner människor är det en fråga om liv eller död. Inget växer på en död planet, inte ens finansdriven BNP-tillväxt. Om morgondagens reformer således betyder vissa kostnader är det ingenting i förhållande till det pris våra barn och barnbarn annars får betala. Det borde både världens länder och företag förstå.

Kolföretagen måste hållas kort

Allt för länge har kortsiktiga ekonomiska intressen tillåtits diktera villkoren för det ”möjligas gräns” i klimatpolitiken. Det håller inte längre. Kolföretagens intressen borde vara ointressanta när världens länder nu ska enas om åtgärder för att begränsa uppvärmningen. Det är dags att slänga ut fossilindustrin från klimatförhandlingarna, sätta miljö framför tillväxt, och rädda vår planet.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)

Rebecka Le Moine
Riksdagsledamot (MP)

Hanna Lidström
Språkrör Grön ungdom 

Karin Pleijel
Kommunalråd i Göteborg (MP)