Tidningen Fokus har ett mycket läsvärt artikelporträtt på Sveriges Europaminister och blivande EU-kommissionär. Artikeln har rubriken ”Frälst” och beskriver hennes politiska karriär, behandlar hennes starka och svaga sidor, och lyfter fram att hon är en av Sveriges mest EU-frälsta politiker.

Jämfört med de devota hyllningsporträtten som brukar publiceras om svenska politiker som verkar i utlandet är det en mycket bra artikel. Det förtjänar dock att påpekas att hon inte är riktigt så mycket expert på de konstitutionella frågorna som författaren fått för sig. Det är snarare ”visionen” om EU som hon brinner för, inte för kunskaper om detaljerna. Och en del av kritiken som artikeln känns dessutom orättvis och skvallrig. Påståendet att hon aldrig fått ett eget starkt folkligt mandat är bara tramsigt – vi talar ändå om en politiker som fick nästan 83000 personkryss och stöd av 33% av folkpartisterna i EP-valet 2004 – och att en anonym källa ifrågasätter hur bra hon var på franska när hon var utbytesstudent i Paris på 80-talet är milt sagt lite mer information än vad jag har behov av.

Artikeln spekulerar också kring hur framgångsrik hon kommer att bli som kommissionär. Det är svårt att förutsäga, och artikeln drar försiktigt nog inga slutsatser. Men det är knappast någon vågad gissning att borgarna och svensk massmedia i allmänhet kommer att framställa henne som oerhört framgångsrik, på samma sätt som Wallström och Bildt har framställts som politiska superstjärnor så länge de höll sig utomlands.

När politikern återvänder hem tenderar dock glorian att ersättas med en nyktrare bedömning. Ett gott exempel på en väl avvägd analys om varför Carl Bildt misslyckades med att bli EU-utrikesminister står till exempel miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter för i debatten på Newsmill. Och när man bedömmer Wallströms insatser kan det vara värt att studera tidningen Economists betyg på de 27 avgående ledamöterna i kommissionen. Nu är det ju inte sant bara för att det står i Economist, men det är värt att notera att Wallström inte klarar sig särskilt bra i jämförelsen. Det hade man aldrig kunnat tro om man bara läst svensk media så sent som i EU-valet i våras.