Här är en artikel jag skrivit för Gröna Studenters utmärkta externtidning DeFacto.
***
Varje gång du köper något med ett kontokort så registreras det. FRA skannar dina mejl. I många städer så lagras dina resor i kollektivtrafiken. Privata företag som Facebook registrerar allt de kan. Din mobiltelefon sänder hela tiden ut signaler som gör det möjligt att spåra var du är.
Visst finns det praktiska fördelar med den nya tekniken: Bättre trafikplanering. Enklare deklarationer. Nya patientregister som innebär att sjuka får bättre vård. Och om någon inkompetent bankrånare åker dit på att han glömt bort stänga av mobilen så är det ju bara bra.
Men den enorma mängden information som samlas in kan missbrukas. Och alla register läcker. Saker blir offentligjorda av misstag, system blir hackade, människor som har tillgång till uppgifterna skvallrar, minnestickor slarvas bort. För ett tag sedan läckte till exempel polisens Alcatrazregister över Sveriges grövsta kriminella ut och såldes i den undre världen. Förra året stals en bärbar dator med känsliga sjukvårdsuppgifter om 8,6 miljoner patienter i London. Dataläckage är inget ovanligt.
Den nya tekniken har förändrat verkligheten och lagstiftningen hänger inte med. När det gäller till exempel fildelning har det uppstått ett rejält glapp mellan lagen och människors rättsmedvetande. Strax före årsskiftet gick den särskilda åklagaren ut i media med att den nya praxisen för fildelningsstraff är att gränsen för fängelse ska gå redan vid 10-20 filmer. Det innebär att ungefär 500 000 svenskar är i riskzonen, även om det förstås bara är ett fåtal som kommer att åka dit. När det här slår igenom i domstolarna kommer debatten bli het. Visst ska artister och filmskapare ha betalt för sitt arbete, men dagens lagstiftning är inte rimlig.
Nu i vår vill regeringen också göra EU:s datalagringsdirektiv till svensk lag. Det innebär att IT-operatörerna tvingas lagra uppgifter om vem som ringer, e-postar och SMS:ar vem. Och när, och varifrån man ringer. Det är många som anser att det här förslaget går för långt. I Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna till och med ogiltigförklarat lagen för att den strider mot de mänskliga rättigheterna. Det är ingen slump att det är i länder med erfarenhet av diktatur som kritiken varit hårdast. De vet att register kan missbrukas.
Men i ett land som Sverige har vi väl inget att frukta? Förhoppningsvis inte. Men det är inte alltför länge sedan Socialdemokraterna hade en säkerhetstjänst, IB, som ägnade sig åt olaglig åsiktsregistrering av politiska motståndare. Och det är bara några år sedan Folkpartiet begick dataintrång för att spionera på sossarna.
Det vore ju trevligt om politiker som vunnit makt i demokratiska länder aldrig missbrukade den. Men en man som Richard Nixon var demokratiskt vald när han tvingades avgå som USAs president då det avslöjades att hans folk skickat inbrottstjuvar till Demokraternas partihögkvarter. Och när USA tappade omdömet efter 2001 sattes de mänskliga rättigheterna på undantag. Bush-administrationens advokater argumenterade till och med för att tortyr skulle vara lagligt.
Vill man trygga demokratin och människors rättigheter räcker det inte med att utgå från att allting kommer att gå bra av sig själv. Det gäller att skapa system som är svåra att missbruka.
Miljöpartiet säger nej till datalagringsdirektivet, och vill stoppa jakten på fildelare. Vi försvarar människors rätt till privatliv. För om inte informationssamhället ska bli ett övervakningssamhälle så är det hög tid att säga ifrån!
Max Andersson
Partistyrelseledamot i Miljöpartiet, och fd språkrör i Gröna Studenter