I slutänden handlar det inte bara om internets, utan även om demokratins framtid, skriver jag i Sydsvenskan.
Idag, den 12 september, röstar EU-parlamentet om nya lagar för upphovsrätt på internet inom EU.
Kommersiella särintressen har haft ett oproportionerligt stort inflytande på lagstiftningsprocessen. Det förslag som nu riskerar att bli verklighet hotar i förlängningen det fria nätets framtid.
EU:s försök att ta fram en ny upphovsrätt har på goda grunder varit föremål för intensiv kritik. Det mest kontroversiella förslaget skulle tvinga fram obligatoriska uppladdningsfilter. Det innebär att bilder och videor som laddas upp på nätet automatiskt blockeras vid misstanke om upphovsrättsintrång. Filtren kan stoppa helt lagliga saker när de misstar sig eller för att tekniska algoritmer inte klarar av att känna igen lagliga undantag som citat eller parodi.
Förutom uppladdningsfilter vill vissa EU-ledamöter införa en så kallad länkavgift, något som i princip innebär att man måste betala för att länka till nyhetsartiklar. Förslaget på en länkavgift har drivits av stora europeiska mediehus, med tyska Axel Springer i spetsen.
Först efter ett stort medborgerligt engagemang, där tusentals mejl damp ned i EU-parlamentarikernas brevlådor och snudd på en miljon personer skrev på ett upprop mot de dåliga delarna i förslaget, svängde många ledamöter från de stora partigrupperna och hela förslaget stoppades temporärt.
En ny omröstning sker idag och nu finns en chans att få bort de skadliga förslagen till förmån för vettiga kompromisser.
Flera av de branschorganisationer som nu lobbar gentemot EU:s beslutsfattare har en lång historia av att förespråka vidsträckta privilegier för upphovsrättsinnehavare som många gånger går stick i stäv med grundläggande medborgerliga rättigheter.Upphovsrättsindustrin, företrädd av branschorganisationer och jurister som arbetar för skiv- och filmbolag, drev till exempel igenom att datalagringsdirektivet, som ursprungligen motiverades med syftet att bekämpa terrorism, också skulle kunna användas för att jaga fildelare.
Branschorganisationerna fick också igenom så kallade three strikes-regler där människor kan stängas av från internet, något EU:s dataskyddsombudsman kallat ett extremt intrång i den personliga integriteten och ett möjligt hot mot rättssäkerhet och yttrandefrihet.
Upphovsrättsindustrin ställde sig också närmast oreserverat bakom ACTA-avtalet, som fick hård kritik för att hota medborgerliga rättigheter på nätet och därför också stoppades av ett närmast enigt EU-parlament år 2012. Organisationer som förespråkar uppenbart oproportionerliga åtgärder bör inte få diktera villkoren för internets framtid.
Den intensiva lobbykampanj som nu pågår bekräftar än en gång behovet av transparens kring vilka som påverkar lagstiftningen inom EU. Den gröna gruppen i EU-parlamentet anser att allmänheten måste få bättre insyn i vilka som verkar i maktens korridorer. Idag finns till exempel inga transparensregler för ministerrådet. Medborgare och journalister har inte rätt att få veta hur medlemsländernas representanter agerar, vilka de träffar och förhandlar med.
Inte heller EU-parlamentariker behöver redovisa vilka lobbyister de träffar, även om många gröna politiker gör det på frivillig basis. EU-kommissionen har sådana regler men följer dem dåligt. I somras bedömde EU:s ombudsman Emily O’Reilly att kommissionen gjort sig skyldig till vanstyre i samband med att den inte ville lämna ut handlingar som skulle visa hur arbetet med att ta fram ett nytt förslag till upphovsrätt har gått till.
Idag gäller det att stoppa uppladdningsfilter och länkavgifter, slå vakt om den frihet och öppenhet som finns på internet. Men när röken har lagt sig behöver EU införa betydligt striktare regler kring hur ekonomiska särintressen utövar inflytande över den lagstiftning som sker i unionen.
Låt inte lobbyisterna bestämma upphovsrätten. I slutänden handlar det inte bara om internets, utan även om demokratins framtid.