Klassbloggen [död länk] tipsar om en artikel i LO-tidningen:

I samband med folkomröstningen om euron var ett av ja-sidans huvudargument att ett medlemskap skulle gynna den svenska utrikeshandeln. Med en gemensam valuta skulle handeln med euroländerna öka kraftigt. En rapport från forskningsinstitutet Centre for Economic Policy Research i London, som finansieras med EU-medel, ställer detta argument på skam.

Den kända handelsekonomen Richard Baldwin har bara funnit små effekter på handeln när euron infördes. Om andra faktorer räknas bort så har euron lett till en ökning av handeln mellan euroländerna på 9 procent.

Dessutom visar hans undersökning att de tre länder som valt att stå utanför, Sverige, Danmark och Storbritannien, inte har förlorat någon handel med euroområdet. I stället har eurons införande lett till en nästan lika stor ökning i handeln med EMU-länderna för dem. Richard Baldwins uppskattning är en ökning av exporten med 7 procent.

För dessa tre länder skulle ett beslut om att gå in i valutaunionen leda till en mycket begränsad ytterligare ökning av handeln.

En ökning av handeln leder inte nödvändigtvis till ökat välstånd. Men under folkomröstningen ägnade sig Ja-sidan åt att massproducera rapporter om oerhört stora ökningar handel, tillväxt och jobb som komma som genom ett trollslag om Sverige gick med i EMU. (I min favoritrapport hade de en beräkning som sa att ökningen skulle bli på hela 200%.)

De hade alltså fel. Men det visste vi förstås redan.