Som miljöpartist får man ofta försvara sig mot kritik för att vi inte passar in på höger-vänster-skalan så som den brukar uppfattas i svensk politik. Hur kan ett parti ha fräckheten att vara anhängare både av folkstyre och individens frihet? Att både vilja ha fler småföretag och mer social rättvisa? Det går alldeles utmärkt, svarar jag.

Den socialdemokratiske bloggaren Joel Malmqvist har vågat sig på en mycket intressant valanalys ur klassperspektiv. Bland annat konstaterar han – helt riktigt – att ett viktigt skäl till att borgarna vann är att det inte fanns tillräckligt tydliga skillnader mellan alternativen i valrörelsen.

En av slutsatserna är att sossarna behöver skärpa sig rejält när det gäller solidaritet och rättvisefrågorna om de ska kunna vinna val i framtiden. Jag tror att det stämmer; och jag är fullt och fast övertygad om att det är bra för ett partis tankeförmåga att förlora ett val då och då.

Artikeln är klart läsvärd. Och som miljöpartist uppskattar jag naturligtvis särskilt att valanalysen tar som en självklar utgångspunkt att den svenska väljarkåren faktiskt inte heller passar in i höger-vänsterskalan så som den uppfattas i svensk politik.